Join Jon

“Jag är en björn med en mycket liten hjärna”, sa Nalle puh en gång. Det är vi människor också. Därför behöver vi hjälp av varandras små hjärnor.

När jag var liten trodde jag att jag var Stålmannen. Mina föräldrar har berättat om hur jag drog med mig dem till en tygaffär för att få tyg till min superdräkt. Idag är jag fortfarande fascinerad av superkrafter och botaniserar än, fast nu efter andra stålmän/-kvinnor.

Världen, företagande och våra liv är oerhört komplexa. De består av oändligt många dimensioner som vart och ett är så komplext att ingen människa hinner sätta sig in i allt inom det under en livstid. Det kan handla om politik(säkerhet, retorik och rättsordning), entreprenörskap(marknadsföring, bokföring och juridik) eller livet(hälsa, relationer och ekonomi).

Inom alla områden finns det gott om människor i vår närhet som gärna delar med sig av sina synpunkter(som motsats till kunskap och fakta). Men kom ihåg att de råden man får gratis ofta är de dyraste. Proffs kostar, men lönar sig ofta i längden.

Det första och svåraste steget är ofta att inse och acceptera att man behöver hjälp, t.ex. av en jurist, rådgivare eller psykolog(en “stålman” helt enkelt).

Om det du vet har satt dig i en dålig situation, vad är det som får dig att tro att det du vet ska få dig ur den?

Tycker du att vår strävan att vara självständiga individualister hindrar oss att ta hjälp och lära oss av andra? Dela gärna med dig av dina tankar nedan.

- – - – - – - – -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om hjälp, rådgivning

Häng med på en hobby-filosofisk diskussion om att äga respektive att vara. Vad innebär dem och hur pass förenliga är dem med varandra?

Häromdagen när jag kom hem från mitt kontor kände jag mig ganska utarbetad. När jag pratade med min bror Mikael på kvällen påminde han mig om att ett företag är en ägodel bland andra. “… och en ägodel ska man äga”, menade han. “Akta dig så att inte företaget börjar äga dig.”

Dessa kloka ord påminde mig om en låt av Stefan Sundström. Han sammanfattar dessa två fenomen mycket bra i sin låt Sabina går iväg längs Malecon: “Allt du vill äga äger dig. Sitt bara här nu och var med mig.”

Den tysk-amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm beskriver i sin fantastiska bok “To Have Or to Be?” dem som två olika “livsformer”. Han menar att ägande(to have) leder till försvar, våld och aggression. Vidare menar han att vara(to be) kräver oberoende, frihet, mänsklig mognad och kritiskt förnuft.

Våra bästa stunder går inte att köpas för pengar. Ändå spenderar vi så mycket av vår korta tid att jaga dem. Varför är det så?

Som det industriella samhället är uppbyggt krävs det att man ständigt reflekterar över vilken “livsform” man lever efter. Jag tror att det ständiga hamstrandet(efter ägande) är en mer eller mindre medveten flykt från nuet(varandet). Förmågan att vara kräver som sagt de egenskaper som Eric Fromm beskrev, och dessa måste ständigt bemästras.

Hur reflekterar du själv kring din egna strävan efter att äga eller att vara? Dela gärna med dig av dina tankar nedan.

- – - – - – - – - – - – - -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om Erich Fromm, nuet

I veckan har poliser och allmänhet skakats av nyheten om att en polismästare sitter anhållen på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt på barn. Men är det lika förvånande som fruktansvärt?

Mannens sexualitet skiljer sig från kvinnans. Största skillnaden ligger i att mannen sexualiserar sina känslor på ett annat sätt än kvinnan. Detta får till följd att en mans känslomässiga störningar skapar sexuella avarter som mycket sällan syns hos kvinnor.

Eftersom sexualdriften har en stark påverkan på de livsval vi gör påverkar den både dessa mäns liv och människor i deras omgivning. De flesta män med sexuella störningar behåller dem som fantasier, andra betalar prostituerade för att få utlopp för dem och några få går så långt att de genom våld och utnyttjande av sin ställning tilltvingar  sig dem.

Till skillnad från de flesta andra avvikelser som t.ex. kriminalitet och missbruk syns den sexuella inte utåt. Man kan leva med ganska kraftiga känslomässiga störningar(och därmed även sexuella) och ändå fungera bra socialt och yrkesmässigt, både som polismästare, barnläkare och brandmästare som alla är misstänkta eller dömda för sexuella brott.

Barn utan vuxna som bevakar deras trygghet utsätts för en större risk att bli utnyttjad av en man med sexuell störning. (Arrangerad bild)

Det är givetvis skrämmande att man som kvinna, barn eller förälder inte alltid kan se vilka som är potentiella förgripare. Men detta är en verklighet man måste förhålla sig till.

Men samtidigt som man ska göra allt för att skydda sig själv och sin omgivning mot dessa fruktansvärda brott finns det givetvis en risk med att bli alltför orolig och försiktig. Män som förgriper sig sexuellt är lyckligtvis oerhört få. Alla vi andra män behövs fortfarande som makar, pappor och förebilder för barn och ungdomar. Det går inte att som ROKS utmåla alla män som potentiella förrövare och ta polismästarens brott som bevis på att ännu en “god man” blivit ertappad.

- – - – - – - – - – - – - -

Källor: se kommentar nedan

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om sexualbrott, våldtäkt, prostitution, övergrepp på barn.

Jag har nu varit singel i snart tre år. Som ett led i mina funderingar över varför så är fallet har jag nedtecknat en beskrivning över hur min eventuella framtida flickvän, sambo och så småningom mor till mina barn bör vara.

Beskrivningen är som följer:

Hon ska ha en självkännedom och överlag tycka om det hon där lärt känna. Trots att hon med ett gediget intresse har tagit ställning i de stora frågorna ska hon vara ödmjuk nog att lyssna på andras åsikter.

Egenskaperna ovan ger henne en stark integritet att inte bara rätta orden efter verkligheten, utan också rätta verkligheten efter orden. Hennes integritet gör att hon visar samma respekt mot en missbrukare som mot Hans Majestät Konungen.

Böcker bör värderas som de outgrundliga skatter till kunskap och förståelse de är. Hon ska inte ha svurit sig till extrema politiska ideologier eller religiösa dogmer. Istället bör hon helga valdagen.

Överkonsumtion av alkohol eller någon form av rökning är helt uteslutet, då detta är ett tecken på dåligt omdöme.

Hon ska äga ett sunt driv av att vilja utvecklas, men inte ställa orimliga krav på sig själv och följaktligen även på sin omgivning.

En grundläggande känsla av trygghet och oberoende måste finnas, tillsammans med insikten om att man har huvudansvaret för sitt eget liv. Prinsar på vita hästar som räddar en från allt ont finns bara i sagorna.

Minsta tecken på att tillhöra den dumma massan, som hämtar sin världsbild från kvällstidningar och TV-serier samt identifierar sig med olika varumärken, faller helt bort.

Hon bör ha rest en del och inse att världen är komplex. Att det finns olika krafter och syften som sätter den politiska agendan.

Givetvis får hon gärna vara söt, men inte tvunget på det sätt som allmänt anses sött. Hon får gärna ha ett speciellt och udda utseende. Hon ska känna sig bekväm med en ryggsäck på det kungliga slottet och en balklänning på tunnelbanan, eftersom hon ser sig själv inifrån och ut och inte tvärtom.

Hon ska vara lättsam och ha en intelligent humor.

Nu har det blivit mer tydligt för mig varför jag fortfarande är singel. Men jag vet ju precis vad jag söker, det enda problemet är att hon inte finns.

Läs även vad andra bloggare har skrivit om singel, förhållande, relationer

Tänk dig att du varje dag har 100% energi att fördela på olika aktiviteter eller personer. Var lägger du då din energi… och varför?

Troligtvis lägger du omkring 80% av din energi på ditt arbete, inklusive förberedelser och att ta dig dit och tillbaka. 10% går åt till vardagliga sysslor som att handla, tvätta, laga mat, betala räkningar o.s.v. Kvar finns 10% till din familj, dina vänner och inte minst dig själv.

Jag har nyligen sagt upp mig från min anställning som polis för att omfördela min energi. Efter att i åtta år sålt min energi till en institution var det dags för en omprioritering.

Så här ser världens roligaste jobb ut. Det enda som är roligare är det man gör när man inte är på jobbet.

Syftet med detta inlägg är att ställa frågan varför vi väljer att lägga så mycket av vår energi på en institution, organisation eller någon annans företag. Inlägget är medvetet provocerande och lyfter fram ytterligheterna för att väcka till eftertanke.

“Jag måste ju betala hyran”

Ett ekonomiskt behov skulle nog använts av de flesta som svar på frågan “varför?”. Men det har aldrig varit enklare att tjäna pengar på egen hand som idag. I kategorin “Entreprenörskap” finns inlägg, tips och resonemang i ämnet.

“Jag trivs på jobbet”

Det är få förunnat att ha ett arbete som man verkligen trivs på. Själv trivdes jag oerhört bra och jag saknar verkligen mina kollegor. Men den egenliga frågan är: Trivs du så bra att du är beredd att byta bort mycket av allt det där andra som livet består av? Kom ihåg att du bara har 100% energi att fördela.

“Det är tråkigt att vara ledig”

En tidigare kollega sa en gång att “om man inte har ett jobb så har man ingen fritid”. För mig är det precis tvärtom. De få procent energi som finns kvar efter ett heltidsjobb och dagliga sysslor är mycket lite fri-tid.

Om man har ett så tråkigt liv och brist på drömmar att uppfylla att man behöver någon annan att ge ens tillvaro struktur, då är det bara att beklaga.

“Men jag vill göra en insats”

Om du är seriös med att du ger 80% av din energi till din arbetsgivare för att “göra en insats” och “göra skillnad” så kan jag ge dig namn och telefonnummer till minst tio hjälporganisationer där din energi skulle göra mycket större effekt.

När jag slutade på polismyndigheten fick jag två brev, ett från myndigheten och ett från min bror.

Polismyndigheten skrev:

“Jon Schvili erinras om gällande bestämmelser angående tystnadsplikt sedan anställningen upphört.”

Min bror skickade följande brev:

Jag vill med dessa två brev åskådliggöra vad som egentligen betyder något, “in the end of the day”. Trots åtta år av övertid, missade julaftnar, slitsamma nätter och goda insatser är allt man får den dagen man slutar ett standardskrivit brev som kan upplevas som en misstroendeförklaring.

Detta kan för den som inte förstår min poäng upplevas som bittert och jag ska därför förklara den en gång till. Förhoppningsvis trivs du lika bra på ditt jobb som jag gjorde . Om det enbart är av den orsaken du “offrar” de där 80% av din energi så är det bra. Jag vill bara att du ställer dig frågan varför… och för vem… och att du ställer den i tid, för ett liv består också bara av 100%.

Alla reflektioner och synpunkter är välkomna nedan.

Det sägs att människan ständigt strävar efter större frihet och trygghet i sina liv. Men går dessa två ens att förena?

Den västerländska ideologin utgår ifrån individens rätt till frihet över sitt egna liv. Vi ska frigöra oss från staten, religionen och t.o.m. familjen för att på så vis förverkliga oss själva. Men denna yttre frihet möts inte alltid upp av en inre motsvarighet, vilket kan skapa förvirring och en känsla av ensamhet.

Vi söker därför nya sammanhang som ger oss struktur, tillhörighet och mening. Det vanligaste exemplet är att man binder upp sig i fasta och regelbundna åtagande i form av en fast anställning, ett hus med lån och andra åtagande på fritiden. Man ger avkall på frihet till förmån för trygghet.

I extrema fall söker man trygghet i extrema ideologier, extremistiska religiösa grupper eller andra massrörelser. Desto större brist på en känsla av inre frihet, desto större behov av en yttre trygghet.

För mig är balansen mellan frihet och trygghet något av det svåraste som finns.

• Entreprenörskap ger mig frihet att jobba när, var och med vad jag vill, men jag förlorar tryggheten som det innebär att få en fast lön och befinna mig i ett socialt sammanhang.

• Att ständigt resa ger också en känsla av stor frihet, men det berövar mig känslan av att ha en fast och trygg punkt.

• Singellivet ger mig frihet att träffa vem jag vill, när jag vill. Men jag förlorar tryggheten det innebär att ha en livspartner.

Ibland får jag en känsla av att jag kan klara av allt. Inga hinder är för stora och världen ligger för mina fötter. Jag ser framför mig hur jag kastar mig ut för en klippa och löser problemet med tyngdlagen på väg ner. Då vill jag ha total frihet att utföra mirakel.

Resorna ger mig en stark känsla av frihet. Här i Amsterdam med Rodrigo, en nyfunnen vän från Peru.

Andra stunder känner jag mig ensammast i världen och allt jag önskar mig är en trygg tillvaro med ett hus, en livspartner, arbetskamrater och något enkelt att tro på.

I stunder av vilsenhet är allt jag önskar ett hem där jag kan baka med mina nära.

“Friheten blir din boja”, säger Ulf Lundell. Vad säger du? Hur finner du din balans mellan frihet och trygghet?

Inspiration: “Escape from freedom” av Eric Fromm

Som de flockddjur vi är umgås vi ofta med andra människor, på tu man hand eller i grupp. Alla dessa möten påverkar och utvecklar oss, särskilt de personer vi umgås med dagligen.

Om fem år från nu kommer du vara exakt samma person som idag, bortsett från de människor du träffar (och de böcker du läser).

Hur ofta reflekterar du över vilka människor du omger dig med? Tycker du att det är syniskt att försöka styra vilka som ska påverka din framtida utveckling? Om inte du styr över det, vem gör då det? Slumpen? Andra människor? Ödet?

Hur är det om en nära anhörig påverkar dig negativt? Kan man “välja bort” den personen då?

En sak är obestritt. Personerna i din omgivning färgar den du blir. Vems färg är du?

Vilka människor umgås du mest med? De pekar ut din framtid. Här pekar Liana ut sin pojkväns(min kusins) framtid.

Det man inte planerar blir oftast inte av. Tid finns det gott om, det är prioriteringar det är brist på.

Trångsynthet är sällan ett positivt ord. Drabbas man av det saknar man det breda perspektivet och gör sällan en bra bedömning. Det gäller även vid planering och prioritering. Om man planerar dag för dag missar man oftast det vida perspektivet. Man måste börja med slutet i siktet och göra de stora prioriteringarna innan man kan planera sin vardag.

Skriv ner en prioriteringslista över vad som är viktigast i ditt liv, t.ex:

1. Familjen
2. Din sjuka mor
3. Karriären
4. Träning / egen tid

Utifrån den lägger du din planering, veckovis. Skriv ner vad du vill åstadkomma inom vart och ett av dina punkter, den veckan.

Själv använder jag Google Calendar. Där kan man ha flera kalender i en. Eftersom varje kalender har en egen färg får kan enkelt överblick över sina prioriteringar.

Så här min ser min Google Calendar ut.

Kom ihåg: det man inte planerar blir sällan av, och det man inte skriver ner har man inte planerat.

By the way, detta inlägget skrev jag här, i en solstol i Kroatien i torsdags. Så prioriterar jag min tid.

Ibland får jag frågan om vad som gör mig arg. Varje gång svarar jag samma sak: respektlöshet. Nu ska jag förklara varför och vad jag menar med det.

Alla begår fel och misstag. Men det som skiljer misstag mot respektlöshet är att den respektlöse vet att han gör fel, men struntar i det. Han kan tillskrivas ord som noncharlant, likgiltig och till och med egoistisk.

Respekt har inget att göra med uppmaningen: “Du ska visa mig respekt!” som kan förekomma hos osäkra, unga män i segregerade områden. Hjalmar Söderberg beskriver just det fenomenet utmärkt i sin bok “Doktor Glas”:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. ”

För mig är respektlöshet när man gör något eller underlåter sig att göra något som man vet får negativa konsekvenser för andra. Det kan vara en så trivial handling som att kasta en cigarettfimp på marken med den självklara följden att “den kan någon annan plocka upp”.

Motsatsen till respektlöshet är hänsyn. “Jag låter bli att göra så därför att jag vet att det får negativa konsekvenser för någon annan, även om jag inte känner den personen.” Professorn Stefan Einhorn har reflekterat en hel del över ämnena hänsyn och respekt. Han har t.o.m. skrivit en bok i ämnet, “Konsten att vara snäll“. Jag vill utöver den även rekommendera hans program i Sommar i P1 från 2002.

Men alla kan inte visa hänsyn. Ett barn tror naturligt att den är världens centrum och en psykiskt sjuk person som tar sitt liv klarar inte av att ta hänsyn för dess konsekvenser för de anhöriga. Men vi andra skulle kunna bli mycket bättre. Ofta underskattar vi hur mycket vårt bemötande mot andra människor påverkar deras liv, framförallt dem vi träffar dagligen. Inom vissa yrken kan effekten av ett bemötande bli mångdubbelt större.

Ibland gör så lite så mycket. Här är min bror Matti och min granne Fatima på en av våra trevliga grillaftnar på gården.

Givetvis handlar det inte om att man ska visa en sådan hänsyn mot andra att man åsidosätter sig själv eller sina egna behov. Det finns en gräns som kan kallas dum-snäll där man är så angelägen om att vara andra till lags att man inte visar sig själv respekt. Lagom är bäst, som det mesta.

Tänk ut tre personer som genom sitt bemötande har påverkat dig positivt. Försök sedan att varje dag påverka minst tre personer på ett positivt sätt, enbart genom ditt sätt att bemöta dem. Berätta gärna om konkreta exempel i båda riktningarna nedan.

Minns du när vi var barn och alla frågade varandra om man trodde på ödet? Även i vuxen ålder finns det många som tror att våra öden styrs av stjärnor och väsen. Vad tror du?

När någon lyckas med något stort hänvisas det ofta till vilken tur han eller hon haft. Alternativt att världen är orättvis och att ödet vill andra mer väl än andra.

Man förlitar sig på hoppet och väntar på sin “tur“. Men oftast är det helt andra aspekter som leder till framgång. Mod, beslutsamhet, hårt arbete och en övertygelse om vad man vill och var man är på väg. Även mirakel tar tid att åstadkomma och kräver hårt arbete.

Engelska ordet för tur, “luck” sägs vara en förkortning för “Labour Under Correct knowledge”. Vidare sägs det att hoppet har två vackra döttrar, Modet och Förnuftet.

Skillnaden mellan att existera och att leva är att ha ett mål och sedan göra vad som krävs för att komma dit.

Den som har ett vad hanterar alla hur
(Ur “Man’s Search for Meaning” av Victor Frankl)

Ett mål kan vara allt från att bygga ett multinationellt företag till att ha en kärleksfull familj i ett mysigt hus.

Målet med mitt liv är att känna mig levande så ofta som möjligt. Det påverkar stora som små val varje dag i min vardag. Här brottas vi i en kall källa efter en varm vandring.

Vad som är målet med ditt liv vet bara ditt hjärta. Har du lyssnat efter den senaste tiden? För det sägs ju att hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner (The heart has it’s reasons for which reason doesn’t know).

Jag vet dock att om du inte har något mål blir ditt liv inte vad det kunde ha blivit. Det kommer att styras av andra människor och yttre omständigheter tills du en dag vaknar upp och tänker: “Var detta allt som livet hade att erbjuda?”

Så säg mig: Tror DU på ödet?