Join Jon

I Iran sker just en viktig kamp mellan en extrem fundamentalistisk regim å en sidan och demokratiska krafter i form av modiga enskilda medborgare å andra sidan. Utvecklingen här kommer inte bara avgöra framtiden för det iranska folket utan för hela världsfreden.

Igår var det årsdagen för den iranska revolutionen i Iran. För 31 år sedan störtades kungafamiljen och en islamistisk regim tog över makten. Få av de som deltog i revolutionen då kunde ana vad den nya regimen skulle innebär för dem i form av förtryck och begränsade rättigheter.

Dagarna innan årsdagen lät regimen hänga flera demonstranter från förra årsdagen för “gudsfientlig verksamhet” i ett försök att avskräcka kommande protester. Det har de delvis lyckats med.

Mot bakgrund av det överhängande hotet är varje enskild individ i Iran som trots det vågar sig ut på gatorna i protest mot regimen några av vår tids största hjältar. Det vet även västvärlden. De vet att om Iran får fortsätta på den bana de har utstakat väntar en stor väpnat konflikt. Ett iran med kärnvapen är varje freds- och demokrativäns största mardröm. Därför strömmar det in stöd till dessa individer via underjordiska proteströrelser; både från USA och Sverige.

Även om jag har svårt att göra något konkret för att hjälpa demokratin på traven i Iran vill jag med denna texten visa mitt starkaste stöd och min djupaste beundran för er kamp.

- – - – - – - – - – - – - -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om iran, demokrati, islamism.

Inom psykologin använder man anknytningsteorin för att beskriva huruvida vi företrädesvis styrs av logik eller känslor i vår relation till andra människor. Men kan den teorin även appliceras på hur vi står politiskt?

Jag kommer nu beskriva min högst personliga analys i ämnet. När jag tar upp vänstern, menar jag från mitten av socialdemokraterna och vänster därom. Motsvarande när jag pratar om högern pratar jag från “gamla” moderaterna och höger därom.

Den känslostyrda vänstern

Med total frånvaro av den logiska verkligheten styrs vänstern ofta av olika känslor. Verkligheter som ofta förbises är ekonomiska och säkerhetspolitiska. De arbetslösa ska ha samma lön som de som arbetar, alla som söker asyl ska oavsett skäl få det och större delen av befolkningen ska arbeta i den offentliga sektorn. Många fina tankar men som, när man tillsätter lite logik, framstår som något som kan sammanfattas med ordet dumsnäll. Säkerhetspolitiskt stöttar man ofta diktaturer framför demokratier eftersom man upplever att demokratin representeras av kapitalistiska krafter(oftast USA eller EU). Om valet står mellan kapitalism och diktatur är oftast diktatur valet för vänstern.

Vänsterns känslostyrning syns tydligast i demonstrationer. Med sina många proffsdemonstranter som irrationellt åker från demonstration till demonstration där budskapet inte alltid är det viktigaste. Med slagord som “Nej till allt”, “krossa”, “hata”, “bojkotta demokratier, stöd diktatur och terrorism” osv. Med den obligatoriska svansen som samlar allt hat och missnöje i en skadegörelse och angrepp mot det organiserade samhället som polisen, transportmedel och näringsverksamhet.

Så här känslomässigt visar vänstern ofta vad de "känner", inte så mycket vad det tycker eller vad de är för.

Högerns känslolösa logik

Ju längre till höger i politiken desto mer styrs man av kallsinnig logik där allt mäts i resultat, pengar och prestation. Struktur, ordning och förutsägbarhet blir skelettet till det sterila samhällsbygget. Jimmie Åkessons bedömning av och fixering vid vad invandringen kostar är ett typsikt exempel.

Vid demonstrationer är den yttersta högern, till skillnad från vänstern, välorganiserade med liknande kläder, raka led och en känslolösa blickar.

Extremhögern har ofta logiska och känslolösa lösningar på allt som de upplever som ett problem.

Den sunda medelvägen

Det sunda alternativet är en medelväg där logiken och känslorna samspelar för att skapa ett stabilt och omvårdande samhälle. Där tar man ansvar för faktiska omständigheter på ett mänsklig sätt.

Ett sådant samhälle styrs inte av den högern eller vänstern som jag beskrivit ovan. Däremot finns de med som en palett och dynamik som gör politiken levande och mänsklig. Det är ju precis det som gör politik och demokrati så fantastisk, att den representerar oss alla. Men liksom i sunda relationer är det viktigt att de inblandade har en balans mellan sina känslor och sin logik.

- – - – - – - – -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om extremvänstern, extremhögern, känslor

Högerextrema partier växer sig allt starkare i Europa. Deras starkaste triumfkort är att de lovar sina väljare att bekämpa ”islamiseringen”. Men vad består egentligen ”hotet från islam” av? Och vilket hot utgör islamofobin gentemot muslimerna och demokratin?

Idag finns mellan 300 och 400 tusen människor i Sverige som kommer från muslimska länder. Många praktiserar inte islam mer än vad kristna praktiserar kristendomen. De identifierar sig också med en religion och en kultur genom högtider(t.ex. julafton och ramadan) och ritualer(t.ex. äta julskina och fasta).

Men när islam blir en politisk ambition att förändra lagar och normer efter Koranen blir islam till islamism. Religionen är inte längre en privat angelägenhet eller något begränsat till församlingen. Moderata islamister vill få till stånd denna förändring med demokratiska medel, medan extremistiska islamister förespråkar våld.

Islamofobin

I takt med att arbetslösheten ökar, tryggheten rubbas och omvärlden förändras i allt snabbare takt så intensifieras också jakten på syndabockar. Muslimerna har idag delvis tagit över den rollen från judarna.

Idag är Moskén på Södermalm i Stockholm ett naturligt inslag.

Media och myndigheter gör sitt bästa för att motverka islamofobin. Men istället förstärker man ofta bilden av ”samhället mot muslimerna” genom att tysta ner den berättigade kritiken mot det odemokratiska i islamismen, samtidigt som man låter moderata islamister blir representanter för alla svenska muslimer (“Slaget om muslimerna” – Dokument inifrån, SVT).

Medan de etablerade partierna tävlar om att förklara för vissa väljare att de kommer behandla deras oro som pesten växer islamofobiska partier som Sverigedemokraterna.

Värderingar istället för religioner

Istället för att ställa grupper emot varandra tycker jag, och andra liberaler med mig, att vi mer borde samlas kring värderingar. Om man är liberal behöver man inte använda etiketter som antirasist, feminist, demokrat osv. Det ingår liksom i själva begreppet.

När islamofoben säger:

”Vi accepterar inte muslimerna därför att deras beteende inte är förenligt med det samhälle vi vill ha.”

…skulle en liberal säga:

”Vi accepterar inte det här beteendet därför att det inte är förenligt med människans rätt till frihet och alla människors lika värde.”

Då kan man samtidigt kritisera de delar i islam som talar mot dessa värderingar samtidigt man inte accepterar att muslimer behandlas som en grupp som får stå till svars för individers agerande i islams namn.

”Alla islamofober är islamkritiska, men alla islamkritiker är inte islamofober”

- Dilsa Demirbag-Sten, liberal debattör

Tycker du att all kritik mot islam och dess påverkan på samhället är förtäckt islamofobi och rasism? Eller tycker du att vi gemensamt kan diskutera värderingar i samhället, oavsett om en viss religion redan anser sig ha svaret på en frågeställning? Skriv gärna vad du tycker nedan.

- – - – - – - – -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om islam, islamofobi, liberal, sverigedemokratierna, värderingar, Dilsa Demirbag-Sten

Tvärtemot vad många känner till var Sverige före Tyskland med rasbiologi som vetenskap. Men hur ser rasbiologin ut idag? Finns den ens?

År 1921 beslutade Sveriges Riksdag att upprätta det statsfinansierade Statens institut för rasbiologi. Det kom att vara verksamt ända fram till 1958 då UNESCO klassade rasbiologi såsom ovetenskaplig.

Inte oväntat var chefen och professorn för institutet Herman Lundborg en varm anhängare av nazismen och antisemit(judehatare). Lika oväntat är nog att den högst stående och mest rena rasen enligt forskningen var en lång, blond och blåögd människa.

Rasforskaren Burger-Villingen fastställer huvudformen på en kvinna i Berlin. Foto: Scanpix

Men rasbiologins grundtes, “Vem är värdefull och vem är det inte”, är lika aktuell idag. Via fostervattensdiagnostik kan man urskilja ärftliga sjukdomar, utseende och t.o.m. egenskaper. 90% av kunder på en spermabank efterfrågar en donator som är lång och blond, eftersom de tror att de har störst chans att lyckas i livet. Men hur ofta är de mest intelligenta långa och blonda?

Flera av de “lägre stående raserna” i Nazi-Tyskland flydde till det fria Amerika där de blev några av våra största filosofer(Martin Buber, Sigmund Freud och Eric Fromm), en av världen rikaste(George Soros) och världen roligaste(Victor Borge).

Men det är inte lika “lätt” att fly undan “umschlagsplats” på spermabanken eller urvalet som följer efter en fostervattensdiagnostik, eftersom man aldrig ens föds.

Idag har urvalsprocessen av människor flyttat från ett svenskt institut och en galen tysk med mustasch till individen. Det som skulle handla om rätten till liv kom att handla om individens rätt att bestämma över liv.

Jag är ingen abortmotståndare och jag önskar ingen förälder ett sjukt barn. Men i takt med en fantastiskt medicin utveckling står vi inför svåra och viktiga etiska beslut.

- – - – - – - – -

Inspiration: “Rasbiologiska institutet” ett program från Sveriges Radio

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om rasbiologi, fostervattensdiagnostik, abort

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Men vems ord syftar man då på?

Fotografiet nedan förmedlar en bild av relationen mellan palestinier och israeler. En stark, överlägsen och flertalig militärmakt som använder sitt övertag till att trakassera ett ensamt, förskräckt och försvarslöst barn.

Foto: Evelyn Hockstein/Reuters/Scanpix

Jag säger inte att bilden är manipulerad eller att händelsen inte har ägt rum, även om den inte säger mycket om sammanhanget. Den förmedlar säkert tydligt den bilden av situationen som fotografen och publicisten har velat förmedla. Förmågan och rätten att fritt få föra fram sin verklighet är grunden i en demokrati.

Men man får inte glömma att ingen kan se världen som den verkligen är. Vi ser världen som vi är. Världen är komplex, med lika många verkligheter som individer. I geografiska, etniska och religiösa grupper samlas vi kring gemensamma värderingar som hjälper oss att kommunicera och förstå varandra.

Problemet uppstår när de bilder som förmedlas blir alltför likriktad. Dagstidningar och TV i Sverige har av tradition en vänsterorienterad syn på verkligheten. Ideologi går ibland före logik.

För att visa på konstraster av samma fenomen visar jag några motpoler nedan. Dessa fotografier ger en bild av den israeliska armen som mänsklig, omtänksam och med uppdrag att hjälpa.

Jag säger inte att dessa bilder förmedlar verkligheten, eller ens min verklighet. Den förmedlar helt enkelt bara en annan verklighet.

Nästa gång du blir upprörd, stolt eller förvånad över en verklighet du blir presenterad i bild eller film så fundera över vem som är avsändaren. Hur använder han eller hon mer än tusen ord för att beskriva sin verklighet?

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, fotografi, sanning, media, verklighet

Inför valupptakten tävlar de konventionella partierna om vem som kan ta längst avstånd från Sverigedemokraterna. Men är det en lyckosam taktik om man vill minska främlingsfientlighets spridning i samhället?

År 2010 kommer de uttalade främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna (SD) att sitta i Sveriges Riksdag. Det har varit min bedömning de senaste åren och jag har inte blivit mindre övertygad med tiden. Trenden är tydlig. SD har inte backat i ett val de senaste 20 åren och alla aktuella väljarundersökningar visar att de ligger över 4%-spärren för att komma in i riksdagen.

Ett typiskt klistermärke från Sverigedemokraterna innan man renoverade fasaden.

De traditionella partierna har hittills försökt två taktiker för att hålla SD utanför politiken. Först försökte man tysta ner dem genom att stänga dem ute från debatter och politiskt samarbete. Just nu försöker man konfrontera dem via offensiv debatt. Men vem är det man stänger ute… egentligen?

Låt oss göra en jämförelse. En lyckad taktik att begränsa det kriminella MC-gänget Hells Angels handlingsutrymme har varit att samarbete mellan olika myndigheter, kommuner och företag. Man har bl.a. lyckats komma åt oförtjänta bidrag samt stänga dem ute från lokaler.

Men SD är inte en enskild organisation med en sluten gruppering av främlingsfientliga personer. De består av Lennart Pettersson från fabriksgolvet i Gnesta, undersköterska Ulla Jonsson från Lasarettet i Helsingborg och Oskar Svensson som är arbetslös (påhittade namn). Tillsammans med 10.000-tals andra röstberättigade i Sverige väljer de att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det är Lennart, Ulla och Oskar som partierna borde försöka övertyga, inte SD’s partiledare Jimmie Åkesson.

Låt oss tala klarspråk. Det är inte de “vassaste knivarna i lådan” som röstar på SD. De har sällan en utbildning över gymnasiet, de ser omvärlden genom kvällstidningarna och känner sig allmänt missnöjda över vad livet har givit dem.

En erfarenhet jag har, inte minst när jag studerar konflikten i mellanöstern, är att ju mindre man vet, desto starkare åsikter har man. Man saknar kunskapen att problematisera och nyansera.

Faktum är att;

…om du blir personrånad i Stockholm City är oddsen stor att det är av ett gäng unga män med utländsk bakgrund från Rinkeby, Tensta, Alby eller liknande.
MEN, om du träffar en ung man från dessa område med utländsk bakgrund är risken försvinnande liten att han är en personrånare.

…om det sker ett terrordåd med avsikt att ha ihjäl så många oskyldiga civila som möjligt är oddsen mycket stor att det skett med islamistiska förtecken.
MEN, om du träffar en muslim är risken obetydligt liten att han eller hon är en terrorist eller ens sympatiserar med dem.

Om man som Lennart, Ulla och Oskar inte klarar av att se hela bilden p.g.a. begränsade kunskaper så är det där politikerna borde lägga sin energi.

Istället för att säga:

Nej, det stämmer inte att invandrargäng drar runt på stan och rånar hårt arbetande svenskar som försöker göra rätt för sig. Tig och rösta på oss så ska vi sänka/höja skatterna och satsa mer på vård, skola och omsorg.

Det stämmer inte heller att muslimer är mer annorlunda än andra. Vilka terroristattacker?

…borde man kanske säga:

Ja, det stämmer att det är ett problem att unga män, som p.g.a. av segregation är av utländsk härkomst och bor i förorten, rånar oskyldiga i Stockholm. Vi förstår att detta oroar dig och vi har för avsikt att lösa det så här…

Vi delar också din oro över att islamistiska extremister är ett hot mot den demokratiska världen. Vi har noterat att det sprängs tåg i Spanien, bussar i London och skyskrapor i USA samt att de sker med islamistiska motiv. Detta ska vi bekämpa så här…

Men vi kommer aldrig flytta oss en millimeter i våra värderingar om att islam är en religion bland flera med samma värde och som förtjänar samma respekt.

Idag drar en bred och kraftig vind av främlingsfientlighet igenom Europa. Plötsligt har det blivit okej igen att skylla samhälleliga problem på etniska grupper och att förneka förintelsen. Det är viktigare än någonsin för politikerna att välja rätt taktik för begränsa denna spridning.

Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, islam, personrån, mänskliga värdering, politisk debatt

Det är allmänt känt i världen att Sverige har en annan bild av vad som händer i konflikten mellan Israel och Palestina än andra västerländska länder. En annan känd uppfattning om svenskar är att de är naiva.

I detta blogginlägg ska jag redogöra för en annan bild av konflikten än den som presenteras i svenska nyheterna.

Israel bildades 1948. Judar från hela världen vallfärdade dit. Flertalet länder samt FN erkände den nya staten. På 50 år har landet utvecklats i takt som saknar motstycke i historien. Landet har fler företag registrerade på den internationella it-börsen Nasdaq än hela Europa tillsammans. Man har fler museum per invånare än något annat land. I Tel Aviv byggs skyskrapor i hög takt. Deras migrationssystem fångar upp människor från många olika kulturer; ger dem utbildning, bostad, jobb och delaktighet i sitt nya land.

Under 2:a världskriget utspelades sig grymheter som i vår tid är svårt att greppa. Europas läxa blev att man inte skulle kriga utan istället diskutera, därmed föddes FN och sedemera EU. Men judarnas läxa var en annan. Många europeiska länder deltog och hjälpte Tyskland i det största folkmordet som historien hade skådat. Sverige var på intet sätt något undantag. Man skickade tillbaka flyende judar mot en säker död. Man biträdde Tyska armen på flera sätt och skickade den järnmalm som byggde den Tyska krigsmakten. Sveriges Kung skrev brev till Hitler och gratulerade till framgångarna i att slå ned den “bolsjevikiska pesthärden”.

Judarna lärde sig att inte låta någon annan ansvara för deras säkerhet fler gånger. Dem och ingen annan skulle säkra att inte fler folkmord ägde rum. De skulle leva inom säkra gränser i en judisk stat där alla världens judar var välkomna undan förtryck. Just därför är fenomenet “en judisk stat” så viktig.

Men bilden av Israel i Sverige är en helt annan. Filmer på sprängda skolor och döda barn ger bilden av en ond stat som saknar all det medlidande och samvete som mottagaren anser sig besitta. Frågan är hur vi som faktiskt bor eller ofta besöker Israel kan ha en annan bild. Jag har haft förmånen att följa polis och militär på nära håll och slås av professionalismen.

Varför förmedlar då media en helt annan bild av konflikten än den jag och många med mig har? Man kan inte anklaga den dumma massa för att den reagerar på den informationen den får. Massan gör som massan gör. Media bär ett stort ansvar eftersom det är den som håller i taktpinne som massan dansar efter.

Det är allmänt känt i världen, utom i Sverige, att det finns en hel industri som producerar martyrbilder och filmer över konflikten. Däri framställs Israel som en samvetslös övermakt som mördar oskyldiga av ren onska. Industrin har t.o.m. fått ett eget namn, Pallywood. Filmen från 60 Minutes neden är ett reportage om fenomenet. Se även The 2nd Draft eller sök på “Pallywood” för fler.

Varför är det då viktigt att belysa detta fenomen? Jo, därför att just det materialet används i en beskrivning av Israel som stämmer föga överens med verkligheten. Det används för att bojkotta Israeliska varor, stoppa tennismatcher med isrsaeliska spelare och allmänt skapa ett förakt för ett land som på många sätt förtjänar stor beundran.

Materialet från Pallywood har också ett ännu högre syfte än att bara väcka västerländska sympatier. Fundementalistiska krafter använder det till att skapa ett hat mot Israel och judar. Den här filmen tar upp en händelse där israeliska styrkor enligt media kallblodigt ska ha skjutit en pojke medan hans far bad om nåd. Händelsen har fått ett enormt genomslag i de fundamentalistiska delarna av arabvärlden.

Varför är då bilden av denna konflikten så vriden i Sverige? Jag säger inte att det beror på antisemitism, men jag förstår att många israeler och judar upplever det så. Åtminstone tills jag har fått en annan rimlig förklaring. Vad som förvånar mig mest är att svenska och flera andra västerländska medier inte förstår att de, genom sitt agerande, ihärdigt påhejjande viftar med Jihad(fundamentalistiska muslimers heliga krig)-flaggor. Har man helt glömt bomberna i Madrid, London och attackerna på danska beskickningar?

Konflikten står egentligen inte mellan Israel och Palestina eller mellan västerländska stater och islam. Den står mellan demokrati och fundamentalistiska krafter. Aldrig någonsin har ett krig utkämpas mellan två demokratiska länder. Det säger en del om en demokratis innebyggda strävan efter fred.

Wafa Sultan flydde till USA från islamisternas förtryck i Syrien och har där blivit en känd författare och föreläsare.

Det går givetvis inte att förneka att många palestinier far illa och skadas i denna långdragna konflikt. Men om man i varje händelse vidgar vyerna och ser till syftet med ett visst agerande han man större chans att förstå helheten. Pallywood bidrar inte till att vidga dessa  vyer. Det är ett krig som pågår, vari israeliska staten har en skyldighet att fullfölja sin viktigaste uppgift: att ge judarna ett säkert landområde på jorden.

En vän från Israel ska hälsa på mig nästa vecka. Min bror varnade mig för att hon kanske tänkte stjäla mina njurar. En kusin från Israel skrev på skämt att han inte pratade med mig nu efter vad “vi svenskar” hade skrivit om att Israeliska armé stjäler njurar från Palestinska unga män.

Jag tror inte man kan göra annat än att skämta om svenska medias (o)förmåga att hantera vissa frågor. Istället för att undersöka rimligheten i att Israeliska armén skulle stjäla organ riktar man all uppmärksamhet mot den enda person som hade civilkurage nog att ta avstånd från den helt grundlösa anklagelserna.

Som polis fick jag lära mig följande frågeställning: “Vad säger lagen… och vad säger moralen?” Jag tror fler makthavare, journalister och andra skulle vidga sina vyer lite om man ställde sig den frågan ibland.

(Med grundlös menar jag att det inte presenterats någon som helst bevis om påståendet. Vad det gäller frågan om lag och moral syftar jag på kritiken Sveriges ambassadör i Israel fått efter att hon tog avstånd ifrån innehållet i artikeln.)

I övrigt tycker jag Aron Lund på Expressen beskriver situationen på ett bra sätt nedan.

Mitt organ är det ingen som har stulit ännu i alla fall.

“[...]

Artikeln lägger inte fram ett enda bevis för att stulna palestinska organ sålts vidare. Ännu mindre bevisar den att civila mördas i en systematisk organskördningskampanj, eller att det finns något samband med Brooklynligan.

Ändå låter Aftonbladet trycka två sidor insinuationer, glidningar och halvsagda anklagelser.
Det är inte undersökande journalistik och det är inte debatt. Det är en provokation – säkert kalkylerad att väcka just den uppmärksamhet man nu får.

Vilket inte är detsamma som att instämma i det som nu olyckligtvis sprids över världen: att Aftonbladets kulturredaktion, eller Boström, skulle vara judehatare.

Däremot har de agerat som om de inte visste vad antisemitism är, eller som om de inte bryr sig.
Att Donald Boström kokar soppa på en spik må vara honom förlåtet. Han har sett vidriga ting, och är knappast den förste skribent i Mellanösternfrågan som saknar täckning för vilda anklagelser.
Men det är därför det finns redaktörer.
Att Aftonbladet publicerar ett debattinlägg så substanslöst som detta, med de signaler det sänder, bara för att det attackerar kulturredaktionens favoritfiende – det är häpnadsväckande oansvarig journalistik.”

Organbluffen, Expressen, 2009-08-20

På relativt kort tid har man i USA gått från att använda svarta som slavar till att rösta fram en svart president. Efter några år av bakslag är man på väg att stärka sin demokrati. Men vart är Europas demokrati på väg och vad gör vi för att leda den rätt?

År 1955 vägrade färgade Rosa Parks att resa sig från sitt säte på en buss i  Montgomery, Alabama för att lämna plats åt en vit man. Hon blev åtalad och dömd vilket skapade en folkstorm, ledd av Martin Luther King. År efter år har svarta i USA kämpat för sina rättigheter och demokratin har givit dem rätt, gång på gång. Följande vackra citat beskriver deras resa:

“Rosa Parks sat so that Martin Luther King could walk so Barack Obama could run and our children could fly.”

Så istället för att enbart förakta USA för deras misstag tycker jag fler svenskar och européer borde se upp till dess framgångar. Inte minst för att USA defakto har räddat Europas demokratier från två världskrig, var den som fick avbryta folkmorden på Balkan och kommer vara den som får ta huvudansvaret att Iran inte skaffar kärnvapen.

Jag tycker inte Européer inser demokratin värde tillräckligt. Man lovprisar FN, som till stora delar består av diktaturer, och ger den ett starkt mandat och röst i världsfreden. Samtidigt är man skeptiskt till EU som från grunden är byggt på demokratins principer.  Inget land får gå med i EU utan folkomröstning. Dödsstraff får inte förekomma och grundläggande mänskliga rättigheter måste respekteras. EU är dessutom också ett fredsprojekt i grunden. Innan EU utbröt krig mellan Franrike och Tyskland vart 25:e år i flera hundra år.

Europas demokratier kommer än en gång att sättas på prov de närmaste decennierna; av extremhöger (Det våras för extremhögern – svt), vänsterextrema (Upptrappad våldsanvändning hos vänsterextrem grupp
- säpo) och religiösa fundamentalister (se på nyheterna).

Ta ditt minimumansvar genom att gå och rösta i varje demokratiskt val, närmast EU-valet den 7 juni. Eller ta utökat ansvar genom att delta i den offentliga debatten och ta ställning för det som du tycker är viktigt.

Iranska flyktingar som står utanför Islamiska Republiken Irans ambassad i Sverige och demonstrerar mot övergrepp på sin befolkning är inga problemmakare. De är vår tids stora hjältar som väljer att utnyttja en rättighet de saknar i sitt hemland och som miljon människor i Europa förlorat livet för.

“The world is a dangerous place. Not because of the people who are evil; but because of the people who don’t do anything about it.”
(Albert Einstein)

Alltså, varje ickeröst är en röst på odemokratiska krafter. Vi ses vid valurnorna!