Prova dig fram
Det finns inget du inte kan klara. Men prova dig försiktigt fram, för du kommer att misslyckas.
Bebisen ställer sig inte upp och springer ett maraton. Den börjar med att försiktigt krypa och provar sig sedan fram, snubblar och provar igen. Om du vill lyckas måste du våga misslyckas – du måste framför allt börja krypa. De flesta misslyckaden beror på att man inte ens har vågat prova – vågat ta första steget. Man vill veta innan att man kommer lyckas direkt och väntar därför på att alla trafikljusen ska bli gröna innan man kör hemifrån, vilket de givetvis aldrig blir.
“God didn’t gave us a right foot and a wrong foot. He gave us a right foot and a left foot. So that we could take a step to the right and a step to the left, in our journy forward.”
- Okänd
Hur ett barn blir till är det yttersta resultatet av hur naturen har provat sig fram i strävan efter perfektion.
Om du, liksom jag, vill bygga självgående företag för att inte bli en slav under någon annans organisation – gör det. Men prova dig fram. Du kommer begå många misstag, tro mig. Men ju mindre steg du tar i början, desto mindre blir skadan.
Att misslyckas är naturliga steg mot att lyckas. I varje misslyckande ligger en magisk gåva av visdom och erfarenhet – OM du är mogen att ta åt dig den. Offerperspektivet har inget att erbjuda i det här sammanhanget. Fråga dig istället vad du kunde gjort annorlunda? Genom att anklaga andra för dina misslyckande missar du ett ypperligt tillfälle till utveckling.
I mitt företag Elot testar vi ständigt nya system, rutiner och målgrupper. Alla är delaktiga när vi ständigt provar oss fram i strävan efter att hela tiden bli bättre. Vi begår flera misstag på vägen – ibland kostsamma – men överlag för det oss hela tiden framåt genom att varje steg tillbaka blir två steg framåt.
Är du rädd för att misslyckas? Hindrar det dig från att börja prova dig fram? Dela gärna med dig av dina tankar.
- – – – – – – – – – – – – -
Få ett e-post med senaste inlägget.
July 31st, 2011 at 18:09
Hej Jon!
Nu tycker jag att du blandar och ger friskt när du påstår att “Hur ett barn blir till är det yttersta resultatet av hur naturen har provat sig fram i strävan efter perfektion”. Vad är naturen? Är det ett forskarlabb eller en personlig skapare eller en slump ett ödets nyck? Skulle naturen på egen hand skapa en perfekt människa eller sträva efter perfektion,vilken kraft skulle det då vara, jag måste å det bestämdaste motsätta mig detta påstående. När jag som trebarnsfar tittar på mina fantastiska barn kan jag inte annat än tro att det finns en större verklighet än något kallat “naturen” som skulle ligga bakom deras fantastiska små människoliv.
Jag tror hellre på en perfekt, suverän och god skapare (Gud)som ligger bakom allt det fantastiska vi ser och det som vi kan förundras över och inte riktigt kan förstå eller förklara.
Det vore förmätet av mig att påstå att jag har ett fullständigt svar, men jag känner ändå att jag har en tro som bär mig genom mörka och ljusa stunder i livet i framgång och motgång och det svaret är för mig Jesus inte naturen.
Jag tror att vi är många i vår västerländska kultur som bär på rädslor att misslyckas, vi lever ju i ett samhälle där reklambilderna avlöser varandra med lyckliga människor som exempelvis köpt en ny bil, telefon eller bostad. Den nidbild av verkligheten som de förmedlar lägger en stor press på människor och får människor att tro att det är saker de behöver för att bli lyckliga.
Vi lever i ett samhälle som vill uppmuntra det perfekta och det välordnade och som enligt min mening försöker dölja det brutna,skadade och misslyckade. Jag tror att många människor i vårt samhälle inte vågar pröva nya vägar i rädslan för att misslyckas, eftersom detta inte är socialt accepterat i vårt samhälle.
Jag håller med om att misslyckanden på det personliga planet är något som får mig som individ att växa och se nya möjligheter och mogna som person. Det vittnar mitt eget liv om.
Att misslyckas är ju på ett sätt förutsättningen för att lyckas, vad nu begreppet “att lyckas” innebär, att man har flest ägodelar när man dör eller att man tillbringat sitt liv på ett meningsfullt sätt.
Vad som är meningsfullt för människor är nog väldigt olika, men några exempel på saker i mitt liv som är meningsfulla tror jag är ganska generella. Att ha meningsfulla relationer,sanna vänner, familj som man kan relatera till, kanske en livspartner man älskar, att få vara frisk, många skulle ge allt de ägde för att få hälsan tillbaka vid allvarlig sjukdom eller skada.
Inom företag eller olika organisationer tycker jag mig se utan att vara nån specialist på området att de som är mest framgångsrika är de som vågar söka nya vägar, vågar vara annorlunda, vågar gå nya vägar och vågar låta många olika infallsvinklar påverka utvecklingen.
Känner att mitt inlägg blev något ostrukturerat men ändå innehåller en del av de tankar jag ville dela. Anders
August 2nd, 2011 at 11:43
Tack för dina tankar, Anders. Din relation till gud och den syn på skapelsen som därmed följer hör ju ihop med din kristna tro, en tro som jag inte delar.
Däremot tror jag inte du är unik i att värdesätta “meningsfulla relationer, sanna vänner, familj som man kan relatera till, kanske en livspartner man älskar, att få vara frisk[...]“. De är djupt mänskliga behov och önskningar och har ingen motsättning till att man vill skapa något annat också.