Humanister och andra extremister
Sedan svenska staten och kyrkan gick skilda vägar har trycket att klassa religionen som en privat angelägenhet, som inte har en plats i det offentliga rummet, ökat. Men är detta enbart positivt?
Att skilja religion från politik är viktigt i en sund demokrati. Men det finns dimensioner i ett samhället som varken är privata angelägenheter eller politiska. Där kan religionen ha en viktig funktion för många.
Jag har själv en speciell relation till religion. Mina föräldrar har dels kristen och dels judisk bakgrund, vilket mycket har format dem till vilka de är, och min syster har konverterat till islam med allt vad det innebär i hennes sätt att leva sitt liv. Som en motreaktion på detta “kaos” har jag tidigare sällat mig till humanismen. Men med åldern, reflektion, studier och inte minst mina resor har jag fått anledning att omvärdera min inställning till religion.
I Sverige vill vi gärna tro att en person som tillhör ett religiöst samfund antingen är en “kuf” eller en extremist. Men faktum är att det är Sverige som är undantaget i en värld där religionen har en stor och viktig plats i människors vardag. Under mina resor har jag sett hur religionen blir ett naturligt, kulturellt kitt mellan människor.
Den blå moskén i Istanbul som jag besökte förra veckan.
I Sverige representeras anti-religioner bl.a. av organisationen Humanisterna. Deras grundidé om att hålla isär religion och politik är bra och viktig. Men jag tycker att de går för långt och inskränker människors religiösa och kulturella traditioner. Om ateism hade varit en religion så hade Humanisterna varit dess fundamentalistiska gren.
Vår rädsla för vad religionerna kan ställa till med har gjort oss blinda för vad dem bidragit med. Jag har en nära vän som tillhör ett kristet samfund. Var han än flyttar med sin familj har de ett socialt nätverk med gemensamma värderingar.
Personligen ser jag det religiösa budskapen som tafatta, mänskliga försök att förklara det oförklarliga. Än idag sällar jag mig därför inte till någon speciell religion. Men jag tror att religion kan vara ett sunt redskap och forum för människor att söka mening och samlas kring ideal och värderingar.
Vad är ditt förhållande till religion och vad du tycker du den ska tillåtas ha för plats i samhället?
- – - – - – - – -
Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.
Läs även vad andra skrivit om religion, humanisterna, ateism.
April 4th, 2010 at 23:56
Jadu Jon. Ur en ateists synvinkel, som jag är, så har du rätt i det att religion och politik inte bör beblandas. Men som världen ser ut idag så verkar det vara oundvikligt. Eftersom vissa grupper använder religionen som förevändning för att bedriva sin politik. Värst är de religiösa fundamentalister som, enligt min mening, utnyttjar religionen så extremt att de inte tillåter andra åsikter inom respektive samfund att komma till tals. På minner mig om korsfararna som i religionens namn skulle dräpa alla som inte var av rätt trosuppfattning.
Det är ju inte så vi vill att religionen skall uppfattas.
Du frågar om mitt förhållande till religion. jag kan bara säga att för min personliga del så har jag full respekt för dom som vill ha en tro. Och jag lägger inga moraliska betänkligheter på dom för just det dom tror på. Vad jag vänder mig emot är dom avarter inom olika religioner som finns. Tror att samhället skulle kunna vara mycket tolerantare och humanare om folk visade lite mer respekt för varandras tro.
När det gäller vilken plats i samhället som religionen bör ha, så är det klart att religion och stat bör vara skilda åt, så som vi har det i Sverige. För jag tycker inte om när vissa länder använder religionen som ett verktyg för att utöva sin makt.
April 5th, 2010 at 07:13
Det du beskriver är just den osunda blandning av religion och politik som dessvärre är alltför vanlig. En stark demokrati ska både kunna ge utrymme, men också sätta upp begränsningar, för religiösa utövande.
Vad jag ville belysa i det här inlägget var de trots allt positiva aspekterna religionen kan ha. Viktor Frankl beskriver i sin bok “Man’s Search for Meaning” om hur viktigt det är för en människa att känna att ens liv har ett mål och en mening. Många människor får den “gratis” via religionen. Vi andra måste ständigt söka den, vilket förvisso spränger ramar och förhoppningsvis ger oss ett öppet sinne. Men det är ingen tillfällighet att Sverige är det land som drabbas mest av självmord i hela världen.
August 3rd, 2011 at 22:31
Jag känner mig på tok för oerfaren om religioner PÅ RIKTIGT. För vad gör det om jag läser böcker när jag inte sett mig omkring i livet.
Min uppfattning genom allt vad jag hört och läst genom mitt liv, samt sett runt omkring mig är att det blir mer sekt-liknande. Personerna jag mött har varit väldigt låsta i sig själva..
Dock mötte jag en person som snart blev min bästa vän, som lever med sin religion som ledmotiv och struktur i vardagen. Vi kan diskutera och lära av varandra, han behöll sitt sunda förnuft, blev inte blind.. Han lever inte av sin religion utan tillsammans med den