Snål eller generös?
Ingen vill uppfattas som snål eller girig. Men vad innebär det och vem är snål och vem är generös – egentligen?
Nyligen var jag ute med ett gäng killar och åt på en av Stockholms finaste restauranger. Som vanligt tog jag en dryck till maten, medan flera andra beställde in öl efter öl och vin efter vin samt diverse efterrätter m.m. När jag efter måltiden föreslog att var och en skulle betala för sig visste jag att jag bröt mot en känslig oskriven lag. Detta bekräftades av värdens kommentar:
“Det beror ju på hur man är som person”.
Kommentaren handlade givetvis om huruvida man var snål eller generös.
Generositet är viktigt för mig, men jag vill själv välja mot vad och vem jag är generös. Jag skämmer till exempel hellre bort mina syskonbarn än okända killars hårda alkoholvanor. Den ekonomiska verkligheten handlar om prioriteringar och jag vill göra mina prioriteringar själv, inte vara styrd av vad andra anser sig ha rätt av mig.
Vad kan symbolisera generositet mer än ett hjärtformat brytbröd. Detta är bakat av min bror på en av hans öppna tisdagsmiddagar.
Just eftersom jag anser att det är viktigt att vara generös tycker jag inte om att bli betraktad som snål. Ingen tycker om att kallas snål och detta faktum utnyttjas, av de som anser att andra ska betala för deras kalas.
“Du är snål därför att du inte betalar för mig. Jag har valt ut dig att vara generös mot mig. Du är snål, girig och egoistisk. Jag har bara ställt en outtalad fråga i all anspråkslöshet.”
Naturen strävar efter att utjämna sig – och så även människor. Om någon upplevera att en annan har mer – oavsett hur det faktiskt ligger till och oavsett hur mycket den i så fall har kämpat för det – ska detta utjämnas.
Detta fenomen blir tydligt i politiken, framför allt hos Vänsterpartiet. Deras ideologi är en enda stor massegoism som går ut på att andra ska slita för att försörja deras välstånd.
“Du är girig därför att du inte vill slita ihop en förmögenhet och sedan ge hälften till oss.”
I dagligt tal kallas det för att utrota klasskillnader.
Min slutsats för egen del har blivit följande förhållningssätt:
“Jag är så generös jag kan i alla situationer. Men i de fall det uppfattas som negativt när jag inte ger – istället för positivt att jag ger – då slutar jag att ge, för då känner jag mig mer utnyttjad än generös.”
Jag är nyfiken på hur andra resonerar kring snålhet och generositet och det skulle vara intressant om du vill dela med dig av dina tankar i ämnet.
- – – – – – – – – – – – – -
Få ett e-post med senaste inlägget.
Inspiration: Oförnuft och känsla – Snålhet, Sverige Radio P1
July 17th, 2011 at 16:30
Bra där Jon, särskilt om syskonbarnen som garanterat aldrig skulle kalla dig snål. Du är inte snål. Ove i Solsidan är snål. Snyltaren som alltid snabbt är framme när nån i gänget drar in en runda men noga med att aldrig hamna så långt fram att han själv riskerar förväntas bjuda igen är snål. Tjejerna som snyltar drinkar av förhoppningsfulla män är snåla. Att ta notan nån gång, låta sig bjudas eller splitta den jämt gör man ju av praktiska skäl och i den underförstådda överenskommelsen att det jämnar ut sig i längden. I det har varken du eller snyltaren någon plats. Du deltar ju aldrig eller sällan i nåt drickande så varför ska du vara med och bekosta det?
July 17th, 2011 at 18:46
Jon!
Snål är inte synonymt med sparsam! Eller behöver ju i alla fall inte vara det…Alla är, precis som dina vänner uttryckte det “olika” och det måste vi ju också få vara. Frågan jag ställer mig är; “Om man har en inkomst på 100.000 i månaden och väljer att lägga 85.000 på hög och leva på 15.000 är man överdrivet sparsam då? Ja, JAG tycker nog det, eller rättare sagt för sparsam för sitt egna bästa! Jag respekterar och förstår att det finns andra som tycker olikt men känner stor sympati med dem som inte verkar kunna njuta av det hårda arbetet de lagt ner. En annan intressant aspekt blir; “När blir en människa överdrivet sparsam?” Vart går gränsen? Vad är en sund inställning till inkomst, sparande och att hålla nere sina kostnader? Summa kardemumma skulle jag vilja säga; “Jag tror att om man har svårt för att ge sig själv så är det också svårt att ge till andra, och det i sin tur kan upplevas som snålt, dessvärre” Lycka och frid!! /Diana
July 17th, 2011 at 19:33
De som jobbar ihop 100 000 kr i månaden är grymt generösa med tanke på att de betalar långt mer än så i skatt varje månad till folk som inte är beredda att jobba lika hårt. Att kalla den som månatligen skänker uppskattningsvis 200 000 kr för snål är rätt magstarkt tycker jag.
July 17th, 2011 at 20:28
Diana, jag vet inte vem du känner som tjänar 100.000 kr i månaden. Men om han/hon är en entreprenör finns det säkert många hål att stoppa de pengarna i. Entreprenörer jobbar inte med högar. De bygger samhällen, skapar jobb och ser till att det finns pengar till välfärd.
Skulle jag vara en löntagare med ambitionen att tjäna 100.000kr/mån fram till pensionen hade jag troligtvis känt mig ganska snål om jag levt på 15.000kr och lagt 85.000kr på hög.
July 17th, 2011 at 20:53
Svar till Micke:
Oj, nu måste du ha missuppfattat frågeställningen ovan. Det var inte en fråga om skatt, utan om hur man använder den inkomsten man har… Visst är det generöst att den som tjänar mycket skattar mycket, men blir oftast lite förljuget med den givmildheten (självvalda pilkten…?!) när det ständigt ska föras på tal. Förövrigt kallades ingen i mitt inlägg för snål, utan jag konstaterade bara att den som är sparsam kan uppfattas som snål. Ganska stor skillnad.
“Spara inte på livet , lev nu” (som min kloka moster hade sagt)
Diana
July 17th, 2011 at 21:23
Svar till Jon:
Bra Jon! Jag visste väl att du och jag skulle förstå varandra! Värme!
August 1st, 2011 at 18:42
Snålhet och generositet! Ekonomiskt, känslomässigt eller tjänster!? Allt är detsamma men i olika ämnen.
För mig handlar det om att ha ett gott syfte med inom samliga områden. Det goda syftet ska vara både för sig själv och andra så balansen är inte alltid enkel, eftersom jag just nu syftar på lite mer koplexa situationer.
Det viktiga tycker jag är att det inte blir någon “tjänst-bank” med förväntingar eller krav för att ge igen, utan gengälder ska falla sig naturligt eftersom kärleken är naturligt utvunnnen
Generositet är att ge utan att behöva få igen, men när ger man för mycket? Att ge i välmening utan att bry sig om att få någonting tillbaka är generöst så länge man gör det med en sund inställnging till sig själv, alltså inte gå över till att bli utnyttjad.
Snål kan man vara genom att ge, när man ger någonting för att promt räkna med att få tillbaka. Då var det rent mekaniskt att ge men inte att “ge” med hjärtat.
Om man ger med hjärtat och förväntar sig att få någonting tillbaka ska det vara under “ordnade omständigheter” där man vet var man har varandra, å andra sidan så behövs inga förväntningar då eftersom man med stor sannolikhet kommer få någonting tillbaka vare sig det är ett tack, en puss, en peng eller gentjänst. Så kanske handlar det om att välja sina relationer och vem man ger till.
Att ge ett barn någonting är det mest generösaste man kan göra, så även ett djur, eftersom de inte ser det som att “ge igen” utan genuint gör det om de uppskattade det
(förhoppningsvis!)
Oj, en lång kommentar som bubblade iväg.. lång ifrån ofullständig men vad är egentligen det?! En tanke att spinna vidare på
November 13th, 2011 at 21:23
Jon-jag förstår mycket väl hur du känner dig. Mina tjejkompisar dricker mycket alkohol och gärna dyra drinkar/fina viner. När vi kommer till ett ställe är det alltid samma sak. Att man förväntas dela på notan. Men det är ju konstigt att de som alltid dricker mycket, senare står och dividerar om 10:or i Mc Donaldskön!!! Då kan man undra vem det är som är som är snål…Så våga säga nej-klubben har jag börjat med och förklarar på ett bra sätt vad jag tänker. Men är man i ett sällskap man inte är i allt för ofta-då blir denna fråga känsligare, eftrersom man förväntas göra som alla andra-dricka och dricka….