De svåra diskussionerna

Jon Schvili

Många samhällsproblem tror jag kan kopplas till en oförmåga att ta svåra diskussioner. De politiska debatterna har inbyggda begränsningar i form av prestige, oro för karriären samt en medial och ibland likriktad makt över den politiska agendan. Risken är stor att man hamnar i mindre viktiga subdiskussioner som leder fokus bort från de viktiga grundfrågeställningar. 

Dessa diskussioner måste därför lyftas till ett annat plan, ett filosofiskt plan. Inom filosofin är diskussionen mer öppen. Nedan har jag lyft några inom politiken viktiga filosofiska frågor. Jag hoppas att du vill diskutera dem med mig.

Diskussioner i mitt kök

Jag vill gärna att mitt kök ska vara ett öppet forum för diskussion.

Äldrevården

“Vi ska ha en bra äldrevård. Men vad ÄR en bra äldrevård?”

Innan vi identifierat det kan vi inte heller skapa den. Det svåra i diskussionen om vad som ingår i en bra äldrevård är att det som inte ingår också utkristalliseras. Priset av att inte ta den här diskussionen blir att inget går att ta för självklart. Om allt är självklart, är till sist inget självklart. Men genom att diskutera fram grunden av vad en “bra äldrevård” innebär och vad som är “bonus” ger vi vårdgivarna klara direktiv, företagen möjlighet att lyfta fram vad de erbjuder som “bonus” och vårdtagarna en kunskap om vad de rimligen kan förvänta sig och vad de kan välja att köpa till.

Försäkringskassan

“Finns det en gräns för var en individ kan förväntas försörja sig själv och inte bli försörjd av andra? Var går i så fall den gränsen?”

Sverige är ett rikt land, dock med en befolkning med växande behov. En prioritering av de gemensamma medlen kommer bli alltmer nödvändig. Då är det angeläget att vi vågar ta de svåra diskussionerna, annars får vi inga bra svar. Det råder en missuppfattning om att de som proklamerar “allt åt alla” är mer godhjärtade, men det är inte godhjärtat att inte ta ansvar. Det är däremot fegt, populistiskt och ansvarslöst.

Invandring

“Har det mångkulturella samhället några nackdelar? Vilka är i så fall dessa och hur kan vi tillsammans arbeta för att lösa dem?

Invandringen till Sverige har givit oss enormt mycket. Men vi som är för en generös invandringspolitik och ett mångkulturellt samhälle måste våga se och möte dem som drabbas av dess nackdelar. Genom att stämpla “rasist” i pannan på dem som lyfter problem de upplever för vi inte diskussionen vidare. Få är rasister och vill heller inte bli kallad för det. De har en upplevelse och vill bli lyssnade på. Om inte vi demokrater lyssnar på dem är andra villiga att göra det. Framför allt kommer vår ovilja att ta diskussionen uppfattas som att det saknas motargument. Dessutom kommer olika konspirationsteorier ta fart.

Mellanöstern

“Har Israel rätt att existera som en judisk stat? Har de i så fall likt andra stater rätt att försvara sig mot hot och anfall?”

Svaret på denna frågan kan tyckas självklar, men verkligheten är en helt annan. Alla vet att blockaden mot Gaza hindrat tonvis med tunga vapen från att komma in. Alla vet att dessa skulle orsakat ett nytt Gazakrig med många dödsoffer. Ändå undviker man de svåra diskussionerna ovan. Alla vet att Iran utvecklar kärnvapen. Alla vet att de avser “utplåna Israel från jorden yta”. Ändå undviker man de svåra diskussionerna ovan.

Kanske har du svaret på frågorna ovan? Vilka andra diskussioner tycker du är svåra men nödvändiga?

Relaterade inlägg


5 kommentarer till “De svåra diskussionerna”

  • eva berg Säger:

    jag vill rekommendera en bra artikel,men vet inte hur man lägger ut den på fb.
    Kanske kan någon hjälpa mig?
    I HD lördag 19 nov
    utblick Jerusalem
    “Får man förstå sin fiende?”
    av Daniel Braw
    (Israels försvarsminister Ehud Barak har kritiserats för sina uttalande om Iran)

  • Jon Schvili Säger:

    Mycket intressant. Ehud Barak är modig som försöker ta de svåra diskussionerna i en svår tid. Här är artikeln:
    http://hd.se/ledare/2011/11/19/far-man-forsta-sin-fiende/

  • Åsa Säger:

    Om jag ens försöker ta upp någon av dessa diskussioner på min arbetsplats möter man omedelbart motstånd. Det verkar inte finnas något intresse utöver att tala om mat och fys, vilket är viktigt naturligtvis, men jag tycker att ämnen som du tar upp borde vara av intresse på min arbetsplats. Vi arbetar ju dagligen med människor. Det känns som om man är jobbig som ens försöker. Man vill vara i sin egen bubbla av trygghet och vill inte höra talas om andras problem om man själv inte är drabbad… Tråkigt, jag vill ha en levande arbetsplats där man talar om vad som händer i landet och omvärlden.

  • Jon Schvili Säger:

    Åsa, jag förstår din frustration. Men man får försöka sätta sig i olika sammanhang för olika ändamål. Om man brinner för samhällsfrågor och vill få utlopp för sina tankar bör man nog söka sig till en arbetsplats där detta är en del av arbetsuppgifterna. Kan du t.ex. tänka dig att studera statsvetenskap och söka jobb på regeringskansliet?

  • Åsa Säger:

    Visst kan jag söka arbete där men samtidigt så arbetar jag för staten ,och varje dag möter jag människor som drabbats av något du skriver om och jag vill ha en levande arbetsplats där alla former av disskutioner av det du skriver om existerar. Det blir så mycket lättare i mötet med människor om man är uppdaterad och man vågar tala med människor som är drabbade och på sätt kan kanske förklara varför saker är som det är. Förstår du vad jag menar?

Skriv en kommentar

viagra