Filosofisk rättvisa
När nu valrörelsen börjar ta fart tävlar partierna om att vara mest rättvisa. Men vad är egentligen rättvisa, och enligt vem?
Låt oss ta avstamp i ett filosofiskt resonemang med hjälp av en berättelse. Tänk dig att det finns tre pojkar och en flöjt och att vi ska reda ut vem som i rättvisans namn bör få flöjten.
Den första pojken är den enda av dem som kan spela flöjt. Han skulle alltså egentligen vara den enda som hade nytta av den och tycker således att han borde få den.
Den andra pojken kommer från en fattig familj och har därför inga andra egna saker. Han tycker därför att det borde vara mest rättvist om han fick flöjten.
Den tredje pojken var den som hade gjort flöjten och han ställer sig frågande till resonemanget om vem som har mest rätt till hans flöjt.
I vart och ett av fallen kan man tycka att alla har bra argument för att få flöjten. Men det finns ju defakto bara en flöjt, så vem ska få den?
Är det rimligt att ge den till någon som inte ens vet hur man ska använda den? Eller borde det vara mest rättvist att ge den till någon som inte har några andra saker? Om någon av de fallen är riktiga, vem kan i så fall ta sig rätten att ta flöjten från den som gjort den och sedan ge den till den pojke som den anser ha mest rätt till den?
De olika pojkarnas situation kan översättas till olika politiska ideologier. Vart och en av dem tycker sig, precis som pojkarna, ha facit på vad rättvisa är. Men är det så enkelt? Vem tycker du ska ha flöjten och varför?
Vår syn på rättvisa appliceras på många plan i våra liv och i samhället. Här diskuterar jag orsak och verkan av gängkriminaliteten i Los Angeles, USA med en lokal åklagare.
- – - – - – - – - – - – - -
Inspiration: “Globaliseringstänkare“, P1 Filosofiska rummet 2010-03-21
Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.
Läs även vad andra skrivit om rättvisa, filosofi
May 8th, 2010 at 15:01
Alltid lika spännande och intressant att läsa din blogg. Du tar upp ämnen som berör och som väcker tankar och känslor(för det mesta i alla fall).
Som du skriver är ju en ev de vanligaste orden i politiska diskussioner “rättvisa”. Alla är överens om att samhället ska vara rättvist. Men vad är det man är överens om?
När jag själv funderar på din fråga om rättvisa ser jag det som att det finns olika rättvisegrunder eller principer:
Likhetsprincipen, där alla får lika stor del av möjligheter och tillgångar… det som finns skall vara fördelat lika.
Behovsprincipen, dvs när alla får del av möjligheter och tillgångar i förhållande till hur stora behov de har. (Ett problem kan naturligtvis vara att definiera vad vi menar med behov. Vilka behov avses? En samhällsklass, en grupp eller en individ kan genom sin livsföring skaffa sig exklusiva behov? Någon kanske “behöver” en lyxvilla i Israel eller en Ferrari.
Meritprincipen, när alla får del av möjligheter och tillgångar i förhållande till i vilken utsträckning de har en viss egenskap, tex begåvning och kompetens.
Många anser det som självklart att den som har skaffat sig en högre utbildning också bör ha en högre lön. Eller ska den som har råd kunna köpa en bättre vård än den som ges till dem som inte har råd med en sådan avgift?
I vilka situationer bör vi använda likhetsprincipen, behovsprincipen och meritprincipen? Vilka problem/lösningar får vi genom att tillämpa de olika principerna?
Har man det som man förtjänar? Svaret är kanske “ja” i det indiska samhället, där ett kastsamhälle råder…
May 9th, 2010 at 11:07
Intressanta synpunkter mina vänner! Ni är både kloka och välutbildade, vilket i mina ögon borde ge er högre lön utifrån meritprincipen, eftersom jag själv är det med.). Människan har nog tyvärr en benägenhet att se till sitt eget intresse, vilket gör att man väljer den princip som gynnar en bäst själv, och inte samhället. Vårt sätt att rösta i nationella val är ett tydligt bevis för detta. Alla samhällen med stora ekonomiska och politiska klyftor har mer våld, kriminalitet och konflikter. Sett utifrån det borde alla samhällen eftersträva likhets- eller behovsprincipen. Men vi väljer att sätta våra egna behov i centrum och inte gruppens eller samhällets, vilket gör att det alltid kommer att finnas orättvisor, vilken princip man än eftersträvar…Eller är det jag som e cynisk?:)
May 9th, 2010 at 11:34
Ingen princip kan rättfärdiga stöld. Det är den driftige grabben som skapat flöjten (värdet). Vill du ha den så erbjud honom något i utbyte. Eller formera ett joint venture. Tex kan han skapa arbete åt den fattige att tillverka flöjtar som de kan sälja. Den musikaliske med sitt spelande skapa efterfrågan för flöjtar. Så skapas värden, välstånd och mening för alla tre och fler därtill. Att sno flöjten lär bara alla inblandade att driftighet, kreativitet och arbete är lönlöst.
May 9th, 2010 at 12:15
Jag tycker också det är intressant och kul att läsa din blogg.
Själv tycker jag det är väldigt svårt att veta vem som bör få flöjten. Eftersom man inte vet vilka förutsättningar som gäller. Jag ger ett exempel.
Det kan ju vara så att den fattiga pojken som inte kan spela flöjt är väldigt musikaliskt begåvad och har talang. I så fall skulle han snabbt kunna lära sig spela och kanske bli bättre än han som kan spela nu. Han kanske t.o.m. blir en stjärna.
Ett exempel från verkligheten är den stora kompositören Allan Pettersson som växte upp i ett väldigt fattigt hem på södermalm i början av 1900-talet. Han fick chansen att böjra spela fiol tidigt, och blev violonist i Stockholmsfilharmonikerna senare. Han blev senare också kompositör och anses av många idag att vara en av 1900 talets största kompositörer.
Det bästa är väl om man tillverkar flera flöjter, så fler får chansen att spela, då ökar sannolikheten att man upptäcker flera talanger.
May 9th, 2010 at 20:06
Det är oerhört intressant att läsa era kommentarer kring rättvisa. Mahiyar och Carl, ni breddade verkligen begreppet.
Och Micke, du har som vanligt en imponerande förmåga att förklara och berätta. Så j-a klockrent att de skulle göra något bra tillsammans istället. Kanske skulle politik mer handla om att skapa förutsättningar för det istället för att driva in och fördela?
Jonnepågen, välkommen in i matchen! Intressant synvinkel, speciellt eftersom den avvek från de övriga. Kanske skulle staten ta mitt företag från mig och ge det till dig. Vem vet, du kanske skulle bli 2000-talets företagare.
Just nu är du i alla fall den bästa arbetstagaren man kan ha!
May 10th, 2010 at 08:17
Jag kanske missuppfattade frågan lite. Jag trodde han som tillverkat flöjten skulle ge bort den till någon av dom andra två, men inte visste till vem. Är han som tillverkat flöjten också en av dom som ev. skall få flöjten så är det han som borde äga den eftersom han tillverkat den, om han inte ger bort den till någon av dom andra eller säljer den.
May 11th, 2010 at 17:04
Hej!
Intressant och inte helt lätt fråga du ställde.
Min första tanke var ju att de kunde dela flöjten så att alla har nytta av den … men då vet man ju inte vilken relation de har med varandra.
Om jag måste välja skulle jag nog säga den fattiga pojken – han ska lära sig att spela flöjten och kan genom den kanske tjäna pengar och försörja sig
Pojken som kan spela flöjten har ju lärt sig detta kunskap med en flöjt – så han borde ju ha den kvar/tillgång till den
Pojken som gjorde den blir jätte glad eftersom han har gjort en stort glädje till den fattiga pojken.. och så är det ju – glädjen som vi ger kommer tillbaka till vår egen hjärta – … och så kan han tillverka en ny flöjt..
May 20th, 2010 at 23:57
Va? Vad blandar de andra killarna sig för? Om en av dem gjorde flöjten så har väl inte de andra rätt att kräva att det ska vara deras? De kan ju be snällt eller nåt, men de har ingen rätt till den, om inte han som gjorde den väljer att ge den till den han själv vill.
May 21st, 2010 at 11:32
Så enkelt, så enkelt att bara en lillasyster kan förstå. När man tar ner det på individnivå låter det självklart, men när det styrs från politiska och ideologiska plan är det inte lika självklart längre.