Join Jon

Krigsherrar har i årtusenden utnyttjat testosteronstinnade unga män till kanonmat. Men vilken hänsyn tas idag till vad detta kraftfulla manliga könshormon kan åstadkomma, på gott och ont?

I allmänhet begås de absolut flesta brott av unga män och i synnerhet alla våldsbrott. Få är de vetenskapsmän som tror att orsaken till detta är en brist på tillgång till dockor hos små pojkar.

Om vi istället utgår ifrån att testosteronet hos unga män har en stor påverkan på kriminaliteten torde ett samhälles viktigaste brottsförebyggande åtgärd vara att “tämja” just denna.

Naturen har givit mannen testosteronet för att jaga, försvara revir och för att fortplanta sig. I det sammanhang den moderna mannen befinner sig i kommer detta sällan till användning varför kroppen(mannen) söker andra utlopp för denna nedärvda drift. Ju mer en man är i balans desto bättre kan han utnyttja kraften till något positivt. Men en man med känslomässiga störningarna kan ha svårt att kontrollera sina känslor, tankar och handlingar.

Alltså, vi har en otrygg varelse(man) med högt testosteron(ung) med en stark inneboende drift att jaga, försvara revir och fortplanta sig och som dessutom inte har koll på sina känslor, tankar och handlingar. Kanske är det ingen tillfällighet att just dessa män står för nästan alla våldbrott?

De viktigaste brottsförebyggande åtgärderna torde därmed vara:

1. Gör män till trygga individer
2. Kanalisera överskottet av testosteron till något positiv

Att göra pojkar/män trygga ligger givetvis i första hand om föräldrarna. Ur samhällets synpunkt återstår, efter att ha givit föräldrar goda förutsättningar, att kanalisera överskottet av testosteron hos unga män till något positivt.

Vad har du för tankar kring detta? Finns ens dessa skillnader på män och kvinnor? Hur tycker du att samhället kan kanalisera överskott på testosteronet hos otrygga, unga män? Går det ens?

- – - – - – - – - – - – - -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om testosteron, brott, kriminalitet, våldsbrott

I veckan har poliser och allmänhet skakats av nyheten om att en polismästare sitter anhållen på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt på barn. Men är det lika förvånande som fruktansvärt?

Mannens sexualitet skiljer sig från kvinnans. Största skillnaden ligger i är att mannen sexualiserar sina känslor på ett helt annat sätt än kvinnan. Detta får till följd att en mans känslomässiga störningar skapar sexuella avarter som mycket sällan syns hos kvinnor.

Eftersom sexualdriften har en stark påverkan på de livsval vi gör påverkar den både dessa mäns liv och människor i deras omgivning. De flesta män med sexuella störningar behåller dem som fantasier, andra betalar prostituerade för att få utlopp för dem och några få går så långt att de genom våld och utnyttjande av sin ställning tilltvingar  sig dem.

Till skillnad från de flesta andra avvikelser som t.ex. kriminalitet och missbruk syns den sexuella inte utåt. Man kan leva med ganska kraftiga känslomässiga störningar(och därmed även sexuella) och ändå fungera bra socialt och yrkesmässigt, både som polismästare, barnläkare och brandmästare som alla är misstänkta eller dömda för sexuella brott.

Barn utan vuxna som bevakar deras trygghet utsätts för en större risk att bli utnyttjad av en man med sexuell störning. (Arrangerad bild)

Det är givetvis skrämmande att man som kvinna, barn eller förälder inte alltid kan se vilka som är potentiella förgripare. Men detta är en verklighet man måste förhålla sig till.

Men samtidigt som man ska göra allt för att skydda sig själv och sin omgivning mot dessa fruktansvärda brott finns det givetvis en risk med att bli alltför orolig och försiktig. Män som förgriper sig sexuellt är lyckligtvis oerhört få. Alla vi andra män behövs fortfarande som makar, pappor och förebilder för barn och ungdomar. Det går inte att som ROKS utmåla alla män som potentiella förrövare och ta polismästarens brott som bevis på att ännu en “god man” blivit ertappat.

- – - – - – - – - – - – - -

Källor: se kommentar nedan

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om sexualbrott, våldtäkt, prostitution, övergrepp på barn.

Inför valupptakten tävlar de konventionella partierna om vem som kan ta längst avstånd från Sverigedemokraterna. Men är det en lyckosam taktik om man vill minska främlingsfientlighets spridning i samhället?

År 2010 kommer de uttalade främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna (SD) att sitta i Sveriges Riksdag. Det har varit min bedömning de senaste åren och jag har inte blivit mindre övertygad med tiden. Trenden är tydlig. SD har inte backat i ett val de senaste 20 åren och alla aktuella väljarundersökningar visar att de ligger över 4%-spärren för att komma in i riksdagen.

Ett typiskt klistermärke från Sverigedemokraterna innan man renoverade fasaden.

De traditionella partierna har hittills försökt två taktiker för att hålla SD utanför politiken. Först försökte man tysta ner dem genom att stänga dem ute från debatter och politiskt samarbete. Just nu försöker man konfrontera dem via offensiv debatt. Men vem är det man stänger ute… egentligen?

Låt oss göra en jämförelse. En lyckad taktik att begränsa det kriminella MC-gänget Hells Angels handlingsutrymme har varit att samarbete mellan olika myndigheter, kommuner och företag. Man har bl.a. lyckats komma åt oförtjänta bidrag samt stänga dem ute från lokaler.

Men SD är inte en enskild organisation med en sluten gruppering av främlingsfientliga personer. De består av Lennart Pettersson från fabriksgolvet i Gnesta, undersköterska Ulla Jonsson från Lasarettet i Helsingborg och Oskar Svensson som är arbetslös. Tillsammans med 10.000-tals andra röstberättigade i Sverige väljer de att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det är Lennart, Ulla och Oskar som partierna borde försöka övertyga, inte SD’s partiledare Jimmie Åkesson.

Låt oss tala klarspråk. Det är inte de “vassaste knivarna i lådan” som röstar på SD. De har sällan en utbildning över gymnasiet, de ser omvärlden genom kvällstidningarna och känner sig allmänt missnöjda över vad livet har givit dem.

En erfarenhet jag har, inte minst när jag studerar konflikten i mellanöstern, är att ju mindre man vet, desto starkare åsikter har man. Man saknar kunskapen att problematisera och nyansera.

Faktum är att;

…om du blir personrånad i Stockholm City är oddsen stor att det är av ett gäng unga män med utländsk bakgrund från Rinkeby, Tensta, Alby eller liknande.
MEN, om du träffar en ung man från dessa område med utländsk bakgrund är risken försvinnande liten att han är en personrånare.

…om det sker ett terrordåd med avsikt att ha ihjäl så många oskyldiga civila som möjligt är oddsen mycket stor att det skett med islamistiska förtecken.
MEN, om du träffar en muslim är risken obetydligt liten att han eller hon är en terrorist eller ens sympatiserar med dem.

Om man som Lennart, Ulla och Oskar inte klarar av att se hela bilden p.g.a. begränsade kunskaper så är det där politikerna borde lägga sin energi.

Istället för att säga:

Nej, det stämmer inte att invandrargäng drar runt på stan och rånar hårt arbetande svenskar som försöker göra rätt för sig. Tig och rösta på oss så ska vi sänka/höja skatterna och satsa mer på vård, skola och omsorg.

Det stämmer inte heller att muslimer är mer annorlunda än andra. Vilka terroristattacker?

…borde man kanske säga:

Ja, det stämmer att det är ett problem att unga män, som p.g.a. av segregation är av utländsk härkomst och bor i förorten, rånar oskyldiga i Stockholm. Vi förstår att detta oroar dig och vi har för avsikt att lösa det så här…

Vi delar också din oro över att islamistiska extremister är ett hot mot den demokratiska världen. Vi har noterat att det sprängs tåg i Spanien, bussar i London och skyskrapor i USA samt att de sker med islamistiska motiv. Detta ska vi bekämpa så här…

Men vi kommer aldrig att flytta oss en millimeter i våra värderingar om att islam är en religion bland flera med samma värde och som förtjänar samma respekt.

Idag drar en bred och kraftig vind av främlingsfientlighet igenom Europa. Plötsligt har det blivit okej igen att skylla samhälleliga problem på etniska grupper och att förneka förintelsen. Det är viktigare än någonsin för politikerna att välja rätt taktik för begränsa denna spridning.

Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, islam, personrån, mänskliga värdering, politisk debatt