Join Jon

För 2-3 år sedan skrev jag att Israel troligtvis skulle anfalla Iran inom 1-2 år. Däremellan lyckades Israel försena Irans anrikning av uran med hjälp av en virusattack, men nu börjar det dra ihop sig. Ett anfall mot Iran ter sig alltmer oundvikligt, trots att det kommer bli startskottet på ett fullskaligt krig med stor förödelse.

Tillägg 2011-11-14:
Ett troligt scenario ser ungefär ut så här:
1) Israel försöker slå ut Irans kärnvapenfabriker.
2) Iran svarar med att bomba israeliska städer.
3) Israel tvingas utöka sin militära aktion för att försvara sina invånare.

I veckan släppte IAEA(Internationella atomenergiorganet) sin rapport om Irans kärnenergiutvecklng i vilken de uttryckte en stark oro för de tecken som tyder på att Iran är i färd att utveckla kärnvapen.

Låt oss först kort sammanfatta regionen.

Iran
Hatet och fixeringen av Israels utplåning är en grundbult i regimens ideologi. De har i flera år bedrivit ett krig mot Israel via ombud.

Libanon
50,000 långdistansrobotar står riktade mot Israel, inhandlade och leverade av Iran.

Gaza
Sen Mubarack föll i Egypten är det högst troligt fritt inflöde av raketer till Gaza, även dem från Iran.

Både Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza placerar raketerna i skolor och moskeer så att varje motattack ska skörda så många civila dödsoffer som möjligt. Detta är en mentalitet som många i väst har svårt att förstå, men som inte är mindre verklig för det.

Israel
Följande är faktum ur ett Israeliskt perspektiv. Iran hotar upprepade gånger att utplåna hela landet. De utrustar Israels grannländer med långdistansrobotar samtidigt som de av allt att döma bygger kärnvapenbomben som kan utföra jobbet. Den som kommer ha fingret på avtryckaren är en fundamentalistisk dödskult. Minnet från förintelsen där största delen av Europa deltog i att utplåna judarna finns nedärvt i israelers dna. Ur deras perspektiv är Mahmoud Ahmadinejad(Irans “president”) nya Hitler och Europas tystnad och passivitet en upprepning av historien. Liksom Hitler skyller Mahmoud Ahmadinejad allt ont på judarna, samtidigt som han menar att förintelsen inte har ägt rum. Liksom Hitler är han ledaren för en farlig massideologi. Liksom Hitler söker han härska med våld och förtryck.

Föreställ dig att din granne varje gång han får tillfälle hotar att döda dig, alltmedan han bygger vapnet som ska utföra jobbet. För att hålla dig i schack placerar han krypskyttar hos dina grannar. Nyligen har en annan granne mördat hela din släkt.

Analysen i detta inlägg är inget önsketänkande utan just en krass analys. Jag önskar av hela mitt hjärta att den enorma spänning som råder i regionen inte ska explodera i ett krig. Det skulle få förödande konsekvenser. Men ibland är attack bästa försvar. I dessa tider jämför många med mig hur andra världskriget hade utvecklats om man stoppat Hitler och nazismen i tid. Ibland är ett mindre krig priset för att undvika ett stort.

“The willingness for peach is sometimes not enough to achieve it.” - Barack Obama

Även om mycket talar för att ett israeliskt anfall blir mer och mer oundvikligt finns det också mycket som talar emot. Konsekvenserna av en sådan attack är omöjlig att förutse. Det skulle också innebära ett geopolitiska självmord för Israel. Irans kärnvapenanläggningar ligger långt ner i berggrunden och är svåra, om ens möjliga, att slå ut med bomber.

Att ett militärt försök att slå ut Irans kärnvapenanläggningar skulle innebära stor instabilitet och förödelse är inte svårt att förutse. Detta scenario måste till varje pris undvikas, utom till priset av att Iran bestyckas med kärnvapen.

Vad gör du för bedömning? Skulle du föredra att Iran fick kärnvapen framför ett militär ansträngning att hindra detta?

Många kritiker menar att svensk media är “vänster”. Men vad är “svensk media” och vad innebär det att “vara vänster”? Här är min analys, med fokus på SVT’s Uppdrag Gransknings “avslöjande” om vad som “egentligen” hände på konvojen Ship to Gaza.

Ingen seriös kritiker skulle påstå att public service är politiskt styrd. Sveriges Television(SVT) och Radio(SR) håller en mycket god kvalité och erbjuder många allsidiga program och synvinklar. Det jag menar, och många med mig, är att de samhällsgranskande redaktionerna* oftast har en vinkling och drar slutsatser som stämmer väl överens med svenska Vänsterpartiet, ett parti med 5,6% mandat i riksdagen.

De naturliga motfrågorna är givetvis: “Vad vet du som inte utbildade journalister vet? Vem säger att din världsbild är den rätta?” Min avsikt är inte att media ska spegla min verklighet. Varje individ ser världen olika och det är just det som är min poäng. Jag vill inte censurera vänstervinklingar på världen. De är viktiga, liksom andra perspektiv. Vad jag efterlyser är den politiska världsbild som de andra 94,4% i riksdagen representerar.

Jag följer svensk politik. Via debatter, intervjuer och böcker får jag en bild av var partierna står i olika frågor som t.ex. demokrati, feminism, migration och, som jag vill diskutera här, Israel. I utrikespolitiska debatter(typ denna) ger de politiska företrädarna deras partis syn på konflikten i Israel-Palestina.

Min bedömning är att den bild som Vänsterpartiet står för oftast är den bild som förmedlas av konflikten i public service.

Vänsterpartiet menar att Israel inte har en legitimitet som judisk stat. De har därför ingen rätt att försvara sig på angrepp mot dem. Blockaden mot Gaza och det ständiga, “omotiverade övervåldet” är ett uttryck för ren ondska och har inget motiverat säkerhetspolitiskt syfte. Gazaborna är ensamma, instängda offer som lider stor brist på förnödenheten. Som stöd lutar man sig mot FN och alla deras resolutioner mot Israel.

Vänsterns koppling till Palestina är obestridd. Här deras partiledare med sjal med budskapet att Israel är Palestina. (källa: Expressen**)

Jag menar att historien(och nutiden) tydligt visat behovet av en judisk stat där världens judar kan känna sig trygga och förlita sig på sitt egna försvar. Som en demokrati har de som vilken annan stat rätt att försvara sig mot angrepp. Detta gjorde man efter flera års raketregn från Gaza, efter att man lämnat över kontrollen till de palestinska myndigheterna. Blockaden infördes för att förhindra vidare vapeninförsel, helt enligt folkrätten, tills företrädare för Gaza var villig att förhandla. Gaza översvämmas av förnödenheter och, om inte blockaden upprätthållits, vapen från företrädesvis Iran.

FN består till hälften av diktaturer som bl.a. hänger oliktänkande i lyftkranar, förtrycket sina medborgare och oppositionella samt hotar sina grannländer med förintelse. Det är ingen tillfällighet att FN har utfärdat fler resolutioner mot Israel än alla andra länder tillsammans, dvs 80%. Ändå hänvisar vänstern och svensk media ständigt till FN som den yttersta sanningen. När Israel inte vill ställa upp på FN-”utredningarna” med de i förväg fastslagna slutsatserna får man ännu ett bevis på att Israel står mot “det goda”.

Ship to Gaza hade inget med förnödenheter att göra. Medicinerna var gamla och oanvändbara. Det var en manifestation mot Israel och för Iranstödda Hamas. Världen har många länder som, till skillnad från Gaza, är i stort behov av förnödenheter. Utgången var förutbestämd av arrangörerna IHH, islamistisk organisation med kopplingar till terroristorganisationer. Flera uttalade sin önskan att få dö martyrdöden. Stödet från de nyttiga idioterna från Sverige var bara ett bonus för dem. Man fick de blodiga bilderna man ville ha och svensk media slickar i sig dem.

Uppdrag granskning drar långtgående slutsatser om Israels ansvar för tragedin på Ship to Gaza. Läs gärna hur deras folkrättsexpert blir sågad av folkrättsprofessorn Göran Lysén. Eller se den brittiska motsvarigheten till reportaget eller den här.

Varför bortser vänstern från de blodiga konsekvenserna en okontrollerad vapentillförsel till Gaza skulle få? Varför tar man parti för diktaturer framför en demokrati? Varför kritiserar man inte Egypten som också deltar i Blockaden mot Gaza? Varför hatar man Israel så mycket att man väljer att samarbete med terroristorganisationer i sin kamp mot landet. Varför just Israel?

Oavsett svaren på dessa frågor borde svensk media vara försiktig när man anammar deras syn på världen.

- – - – - – - – - – - -

Få ett e-post med senaste inlägget.

* Med samhällsgranskande redaktionerna menar jag bl.a. Uppdrag Granskning, Kaliber i P1, Konflikt i P1, TT(som man ofta refererar till) m.fl. I många program i SR ger utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén sin syn på världen. Cecilia, som offentligt uttryckt en oförståelse för att journalister måste vara opartiska i sin nyhetsrapportering.

** “Här raderar Lars Ohly Israel från kartan“, Expressen 2010-02-27

Läs även vad andra skrivit om israel, media, Ship to Gaza, vänstern.

I morse utspelades på nytt en konflikt kring israels gränser. Det mediala efterspelet är som redigerat och ackompanjerat av Hamas. Förvrängningen och frånvaron av sanningen vet inga gränser.

Först ett bidrag åt det rådande underskottet av sanningar, fakta och nyanser.

Hamas och Gaza

Gaza styrs av en extrem fundamentaliskt regim(Hamas) som är terroriststämplad av EU, USA och t.o.m. FN. Hamas har med alla tillgängliga medel försökt att döda så många civila israel som möjligt sedan flera år tillbaka. Med hjälp av en säkerhetsbarriär har Israel den senaste tiden lyckats stoppa självmordbombare. Istället har Hamas börjat skjuta raketer, i 10.000-tals. Hamas enda och uttalade mål är att utplåna staten Israel. Till sin hjälp har man Iran och Syrien, även dem styrda av fundamentalistiska regimer.

Blockad för förebygga ett nytt Gazakrig

För att undvika ett nytt Gazakrig har Israel infört en blockad mot Gaza med enda syfte att hindra införsel av vapen. Många tycks tro att Gazas befolkning svälter eller lider nöd på andra förnödenheter. Men få delar i världen får så mycket förnödenheten som Gaza. Varje dag slussar lastbilar genom Israel till Gaza efter att Israel konstaterat att de inte innehåller vapen.

Ship to Gaza

Så anordnas kampanjen “Ship to Gaza” med det uttalade syftet att bistå det palestinska folken. Man ska skeppa “förnödenheter till det svältande gazaborna”, heter det. Israel har välkomnat sändningarna och upprepade gånger försökt förmå arrangörerna att slussa “förnödenheterna” den normala vägen, helt enkelt för att Israel ska kunna upprätthålla sin policy om att inga vapen ska till Gaza.

Arrangörerna vägrade och Israel tvingades borda fartygen. Ombord möttes soldaterna av våld. Enligt CNN blev sju israeliska soldater skadade. De blev slagna med påkar, huggna med knivar och tom skjutna med handeldvapen. Detta våld kom från de turkiska båtarna vars besättning är kända av Israel sedan tidigare för att stödja våld och skicka vapen till Hamas.

Är det konstigt att människor skadas och t.o.m. dör under de här omständigheterna? Motsatsen skulle förvåna mig mer. Även den mycket fredliga svenska polisen skjuter ihjäl folk om de krävs för att freda sig själva.

En skadad Pro-Palestinsk aktivist förs med militärhelikopter till sjukhus i Israel.

I media och bland massorna på gatorna heter det nu att israeliska militären skjuter ihjäl hjälplösa hjälparbetare vars enda syfte var att föda ett svältande och förtryckt folk. Händelseförlopp, bakgrund och vem som gjorde vad är som vanligt bland den dumma massan inte alls intressant.

Nedan kan du höra Israels syn på vad som hände. Som vanligt söker Israel reda ut begreppen medan Hamas och dess anhängare skriker slagord och bränner flaggor runt om i världen, bl.a. på Sergels Torg.

- – - – - – - – - – - – - -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om ship to gaza, israel, gaza, media

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Men vems ord syftar man då på?

Fotografiet nedan förmedlar en bild av relationen mellan palestinier och israeler. En stark, överlägsen och flertalig militärmakt som använder sitt övertag till att trakassera ett ensamt, förskräckt och försvarslöst barn.

Foto: Evelyn Hockstein/Reuters/Scanpix

Jag säger inte att bilden är manipulerad eller att händelsen inte har ägt rum, även om den inte säger mycket om sammanhanget. Den förmedlar säkert tydligt den bilden av situationen som fotografen och publicisten har velat förmedla. Förmågan och rätten att fritt få föra fram sin verklighet är grunden i en demokrati.

Men man får inte glömma att ingen kan se världen som den verkligen är. Vi ser världen som vi är. Världen är komplex, med lika många verkligheter som individer. I geografiska, etniska och religiösa grupper samlas vi kring gemensamma värderingar som hjälper oss att kommunicera och förstå varandra.

Problemet uppstår när de bilder som förmedlas blir alltför likriktad. Dagstidningar och TV i Sverige har av tradition en vänsterorienterad syn på verkligheten. Ideologi går ibland före logik.

För att visa på konstraster av samma fenomen visar jag några motpoler nedan. Dessa fotografier ger en bild av den israeliska armen som mänsklig, omtänksam och med uppdrag att hjälpa.

Jag säger inte att dessa bilder förmedlar verkligheten, eller ens min verklighet. Den förmedlar helt enkelt bara en annan verklighet.

Nästa gång du blir upprörd, stolt eller förvånad över en verklighet du blir presenterad i bild eller film så fundera över vem som är avsändaren. Hur använder han eller hon mer än tusen ord för att beskriva sin verklighet?

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, fotografi, sanning, media, verklighet

Det är allmänt känt i världen att Sverige har en annan bild av vad som händer i konflikten mellan Israel och Palestina än andra västerländska länder. En annan känd uppfattning om svenskar är att de är naiva.

I detta blogginlägg ska jag redogöra för en annan bild av konflikten än den som presenteras i svenska nyheterna.

Israel bildades 1948. Judar från hela världen vallfärdade dit. Flertalet länder samt FN erkände den nya staten. På 50 år har landet utvecklats i takt som saknar motstycke i historien. Landet har fler företag registrerade på den internationella it-börsen Nasdaq än hela Europa tillsammans. Man har fler museum per invånare än något annat land. I Tel Aviv byggs skyskrapor i hög takt. Deras migrationssystem fångar upp människor från många olika kulturer; ger dem utbildning, bostad, jobb och delaktighet i sitt nya land.

Under 2:a världskriget utspelades sig grymheter som i vår tid är svårt att greppa. Europas läxa blev att man inte skulle kriga utan istället diskutera, därmed föddes FN och sedemera EU. Men judarnas läxa var en annan. Många europeiska länder deltog och hjälpte Tyskland i det största folkmordet som historien hade skådat. Sverige var på intet sätt något undantag. Man skickade tillbaka flyende judar mot en säker död. Man biträdde Tyska armen på flera sätt och skickade den järnmalm som byggde den Tyska krigsmakten. Sveriges Kung skrev brev till Hitler och gratulerade till framgångarna i att slå ned den “bolsjevikiska pesthärden”.

Judarna lärde sig att inte låta någon annan ansvara för deras säkerhet fler gånger. Dem och ingen annan skulle säkra att inte fler folkmord ägde rum. De skulle leva inom säkra gränser i en judisk stat där alla världens judar var välkomna undan förtryck. Just därför är fenomenet “en judisk stat” så viktig.

Men bilden av Israel i Sverige är en helt annan. Filmer på sprängda skolor och döda barn ger bilden av en ond stat som saknar all det medlidande och samvete som mottagaren anser sig besitta. Frågan är hur vi som faktiskt bor eller ofta besöker Israel kan ha en annan bild. Jag har haft förmånen att följa polis och militär på nära håll och slås av professionalismen.

Varför förmedlar då media en helt annan bild av konflikten än den jag och många med mig har? Man kan inte anklaga den dumma massa för att den reagerar på den informationen den får. Massan gör som massan gör. Media bär ett stort ansvar eftersom det är den som håller i taktpinne som massan dansar efter.

Det är allmänt känt i världen, utom i Sverige, att det finns en hel industri som producerar martyrbilder och filmer över konflikten. Däri framställs Israel som en samvetslös övermakt som mördar oskyldiga av ren onska. Industrin har t.o.m. fått ett eget namn, Pallywood. Filmen från 60 Minutes neden är ett reportage om fenomenet. Se även The 2nd Draft eller sök på “Pallywood” för fler.

Varför är det då viktigt att belysa detta fenomen? Jo, därför att just det materialet används i en beskrivning av Israel som stämmer föga överens med verkligheten. Det används för att bojkotta Israeliska varor, stoppa tennismatcher med isrsaeliska spelare och allmänt skapa ett förakt för ett land som på många sätt förtjänar stor beundran.

Materialet från Pallywood har också ett ännu högre syfte än att bara väcka västerländska sympatier. Fundementalistiska krafter använder det till att skapa ett hat mot Israel och judar. Den här filmen tar upp en händelse där israeliska styrkor enligt media kallblodigt ska ha skjutit en pojke medan hans far bad om nåd. Händelsen har fått ett enormt genomslag i de fundamentalistiska delarna av arabvärlden.

Varför är då bilden av denna konflikten så vriden i Sverige? Jag säger inte att det beror på antisemitism, men jag förstår att många israeler och judar upplever det så. Åtminstone tills jag har fått en annan rimlig förklaring. Vad som förvånar mig mest är att svenska och flera andra västerländska medier inte förstår att de, genom sitt agerande, ihärdigt påhejjande viftar med Jihad(fundamentalistiska muslimers heliga krig)-flaggor. Har man helt glömt bomberna i Madrid, London och attackerna på danska beskickningar?

Konflikten står egentligen inte mellan Israel och Palestina eller mellan västerländska stater och islam. Den står mellan demokrati och fundamentalistiska krafter. Aldrig någonsin har ett krig utkämpas mellan två demokratiska länder. Det säger en del om en demokratis innebyggda strävan efter fred.

Wafa Sultan flydde till USA från islamisternas förtryck i Syrien och har där blivit en känd författare och föreläsare.

Det går givetvis inte att förneka att många palestinier far illa och skadas i denna långdragna konflikt. Men om man i varje händelse vidgar vyerna och ser till syftet med ett visst agerande han man större chans att förstå helheten. Pallywood bidrar inte till att vidga dessa  vyer. Det är ett krig som pågår, vari israeliska staten har en skyldighet att fullfölja sin viktigaste uppgift: att ge judarna ett säkert landområde på jorden.

En vän från Israel ska hälsa på mig nästa vecka. Min bror varnade mig för att hon kanske tänkte stjäla mina njurar. En kusin från Israel skrev på skämt att han inte pratade med mig nu efter vad “vi svenskar” hade skrivit om att Israeliska armé stjäler njurar från Palestinska unga män.

Jag tror inte man kan göra annat än att skämta om svenska medias (o)förmåga att hantera vissa frågor. Istället för att undersöka rimligheten i att Israeliska armén skulle stjäla organ riktar man all uppmärksamhet mot den enda person som hade civilkurage nog att ta avstånd från den helt grundlösa anklagelserna.

Som polis fick jag lära mig följande frågeställning: “Vad säger lagen… och vad säger moralen?” Jag tror fler makthavare, journalister och andra skulle vidga sina vyer lite om man ställde sig den frågan ibland.

(Med grundlös menar jag att det inte presenterats någon som helst bevis om påståendet. Vad det gäller frågan om lag och moral syftar jag på kritiken Sveriges ambassadör i Israel fått efter att hon tog avstånd ifrån innehållet i artikeln.)

I övrigt tycker jag Aron Lund på Expressen beskriver situationen på ett bra sätt nedan.

Mitt organ är det ingen som har stulit ännu i alla fall.

“[...]

Artikeln lägger inte fram ett enda bevis för att stulna palestinska organ sålts vidare. Ännu mindre bevisar den att civila mördas i en systematisk organskördningskampanj, eller att det finns något samband med Brooklynligan.

Ändå låter Aftonbladet trycka två sidor insinuationer, glidningar och halvsagda anklagelser.
Det är inte undersökande journalistik och det är inte debatt. Det är en provokation – säkert kalkylerad att väcka just den uppmärksamhet man nu får.

Vilket inte är detsamma som att instämma i det som nu olyckligtvis sprids över världen: att Aftonbladets kulturredaktion, eller Boström, skulle vara judehatare.

Däremot har de agerat som om de inte visste vad antisemitism är, eller som om de inte bryr sig.
Att Donald Boström kokar soppa på en spik må vara honom förlåtet. Han har sett vidriga ting, och är knappast den förste skribent i Mellanösternfrågan som saknar täckning för vilda anklagelser.
Men det är därför det finns redaktörer.
Att Aftonbladet publicerar ett debattinlägg så substanslöst som detta, med de signaler det sänder, bara för att det attackerar kulturredaktionens favoritfiende – det är häpnadsväckande oansvarig journalistik.”

Organbluffen, Expressen, 2009-08-20