Leve socialismen och feminismen
Trots att jag inte skulle kalla mig socialist eller känner mig bekväm med ordet feminist vill jag ändå sjunga en rättvisans lov till dessa två ideologier, om än bara en vers.
När jag nyligen var i mellanöstern hälsade jag på en god vän som nyss hade gift sig och skaffat barn. Hon frågade när jag tänkte göra det samma, och sen sa hon:
“Men det är ju klart, om du bara sköter ditt företag väl blir det ju inga problem för dig att hitta en tio år yngre kvinna som kan föda dina barn.”
Eftersom jag förstod att hon menade allvar blev jag förnärmad och betackade mig “these type of women”. Men efter en tids reflektion insåg jag att hon var en av “these women” och att jag kunde ha den inställningen för att kvinnor i Sverige inte behöver en man som försörjer dem.
I grunden är jag emot det system som vänstern i Sverige eftersträvar. Där “den gode landsfadern” utifrån klass och kön ska dela ut exakt lika delar av “stulna” pengar, där den vänstra massan står och skriker “han fick mer än mig” och där initiativ bestraffas och passivitet belönas.
Men allting är relativt. I omvärldens ögon är Sverige ett mycket socialistiskt land och kvinnor har en position som få skulle drömma om var möjligt.
Under min uppväxt har jag fått fri och t.o.m. betald(studiebidrag) skolgång. Vid sjukdom har jag fått näst intill gratis vård av mycket hög kvalitet. Det har funnits mat på bordet trots att min mamma var ensam med fem barn. Listan kan göras lång. Det som vi tar för givet och ofta t.o.m. klagar på är en unik lyx som socialister och feminister har kämpat mycket hårt för att vi ska få.
Jag och min tvillingbror, här på dagis, fick allt vid behövde trots att vår mamma var ensam med fem barn.
Vad tycker du? Har vi ett socialistiskt samhälle och är det i så fall bra eller dåligt?
- – - – - – - – - – - – - -
Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.
Läs även vad andra skrivit om socialism, feminism