Join Jon

Många samhällsproblem tror jag kan kopplas till en oförmåga att ta svåra diskussioner. De politiska debatterna har inbyggda begränsningar i form av prestige, oro för karriären samt en medial och ibland likriktad makt över den politiska agendan. Risken är stor att man hamnar i mindre viktiga subdiskussioner som leder fokus bort från de viktiga grundfrågeställningar. 

Dessa diskussioner måste därför lyftas till ett annat plan, ett filosofiskt plan. Inom filosofin är diskussionen mer öppen. Nedan har jag lyft några inom politiken viktiga filosofiska frågor. Jag hoppas att du vill diskutera dem med mig.

Jag vill gärna att mitt kök ska vara ett öppet forum för diskussion.

Äldrevården

“Vi ska ha en bra äldrevård. Men vad ÄR en bra äldrevård?”

Innan vi identifierat det kan vi inte heller skapa den. Det svåra i diskussionen om vad som ingår i en bra äldrevård är att det som inte ingår också utkristalliseras. Priset av att inte ta den här diskussionen blir att inget går att ta för självklart. Om allt är självklart, är till sist inget självklart. Men genom att diskutera fram grunden av vad en “bra äldrevård” innebär och vad som är “bonus” ger vi vårdgivarna klara direktiv, företagen möjlighet att lyfta fram vad de erbjuder som “bonus” och vårdtagarna en kunskap om vad de rimligen kan förvänta sig och vad de kan välja att köpa till.

Försäkringskassan

“Finns det en gräns för var en individ kan förväntas försörja sig själv och inte bli försörjd av andra? Var går i så fall den gränsen?”

Sverige är ett rikt land, dock med en befolkning med växande behov. En prioritering av de gemensamma medlen kommer bli alltmer nödvändig. Då är det angeläget att vi vågar ta de svåra diskussionerna, annars får vi inga bra svar. Det råder en missuppfattning om att de som proklamerar “allt åt alla” är mer godhjärtade, men det är inte godhjärtat att inte ta ansvar. Det är däremot fegt, populistiskt och ansvarslöst.

Invandring

“Har det mångkulturella samhället några nackdelar? Vilka är i så fall dessa och hur kan vi tillsammans arbeta för att lösa dem?

Invandringen till Sverige har givit oss enormt mycket. Men vi som är för en generös invandringspolitik och ett mångkulturellt samhälle måste våga se och möte dem som drabbas av dess nackdelar. Genom att stämpla “rasist” i pannan på dem som lyfter problem de upplever för vi inte diskussionen vidare. Få är rasister och vill heller inte bli kallad för det. De har en upplevelse och vill bli lyssnade på. Om inte vi demokrater lyssnar på dem är andra villiga att göra det. Framför allt kommer vår ovilja att ta diskussionen uppfattas som att det saknas motargument. Dessutom kommer olika konspirationsteorier ta fart.

Mellanöstern

“Har Israel rätt att existera som en judisk stat? Har de i så fall likt andra stater rätt att försvara sig mot hot och anfall?”

Svaret på denna frågan kan tyckas självklar, men verkligheten är en helt annan. Alla vet att blockaden mot Gaza hindrat tonvis med tunga vapen från att komma in. Alla vet att dessa skulle orsakat ett nytt Gazakrig med många dödsoffer. Ändå undviker man de svåra diskussionerna ovan. Alla vet att Iran utvecklar kärnvapen. Alla vet att de avser “utplåna Israel från jorden yta”. Ändå undviker man de svåra diskussionerna ovan.

Kanske har du svaret på frågorna ovan? Vilka andra diskussioner tycker du är svåra men nödvändiga?

Årets riksdagsval var historiskt ur flera aspekter. Det var valet där ett främlingsfientligt parti tagit plats i maktens lokaler. Men det var också valet där ett annat extremparti givits stor plats och riskerat att förändra svensk utrikes politik i grunden.

Att Sverigedemokraterna tog plats i Sveriges Riksdag var för mig och andra som följt dem ingen överraskning. Den 1 november 2009 skrev jag så här:

År 2010 kommer de uttalade främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna (SD) att sitta i Sveriges Riksdag. Det har varit min bedömning de senaste åren och jag har inte blivit mindre övertygad med tiden. Trenden är tydlig. SD har inte backat i ett val de senaste 20 åren och alla aktuella väljarundersökningar visar att de ligger över 4%-spärren för att komma in i riksdagen.

Motgiftet mot Sverigedemokraterna – Join Jon

Men Sverigedemokraterna är inte ett kriminellt gäng som med våld trängt sig in i Sveriges Riksdag. De representeras nu av fler väljare än det parti som hållit i taktpinnen för hela den rödgröna alliansens utrikespolitik under valrörelsen, nämligen vänsterpartiet. Små hundar skäller högst och det märks nu tydligt på Lars Ohly.

I Landskrona, där jag kommer ifrån, röstar 15,8%(22,3%) på Sverigedemokraterna. Varför? Därför att de är en rasistisk stad? Jag ser andra förklaringar.

Lanskronaborna, infödda och nytillkomna, har drabbats hårt av en misslyckad migrationspolitik. Istället för att ta tillvara och låta den stora invandringen berika har man låtit den få stora negativa konsekvenser. Få unga tonårspojkar har klarat sig från att bli rånade eller oprovocerat misshandlade på stan. Mina syskonbarn har utanför sitt fönster bl.a. haft ett väpnat rån och ett mord det sista året.

• Om man ser att brottsligheten ökat i takt med invandringen.
• Om man är lågutbildad med ett begränsat perspektiv på världen och dess orsak och verkan.
• Om alla etablerade partier säger att det du upplever inte stämmer och dessutom kallar dig skällsord som rasist och främlingsfientlig.
• Om det bara finns ett parti som ser de problemen du ser.

Då röstar man på Sverigedemokraterna! Så enkelt och trist är det.

Sverigedemokraterna är ett djupt främlingsfientligt parti som bara förtjänar en plats i maktens korridorer av respekt för demokratin. De är ett parti som bara ser problem, inte tillgångar och lösningar.

Nu bör man lyfta upp migrationspolitiken hos de rumsrena partierna. Väljarna måste förstå att det positiva väger upp det negativa med en generös invandringspolitik. Första steget är en öppen dialog.

Nu bör också socialdemokraterna förstå att samarbetet med ett extremparti djupt skadat deras trovärdighet.

Hur går dina tankar så här dagen efter valet?

- – - – - – - – - – - – - -

Få ett e-post de söndagar som det finns ett nytt inlägg.

Läs även vad andra skrivit om sverigedemokraterna, extrempartier, främlingsfientlighet, demokrati

Inom psykologin använder man anknytningsteorin för att beskriva huruvida vi företrädesvis styrs av logik eller känslor i vår relation till andra människor. Men kan den teorin även appliceras på hur vi står politiskt?

Jag kommer nu beskriva min högst personliga analys i ämnet. När jag tar upp vänstern, menar jag från mitten av socialdemokraterna och vänster därom. Motsvarande när jag pratar om högern pratar jag från “gamla” moderaterna och höger därom.

Den känslostyrda vänstern

Med total frånvaro av den logiska verkligheten styrs vänstern ofta av olika känslor. Verkligheter som ofta förbises är ekonomiska och säkerhetspolitiska. De arbetslösa ska ha samma lön som de som arbetar, alla som söker asyl ska oavsett skäl få det och större delen av befolkningen ska arbeta i den offentliga sektorn. Många fina tankar men som, när man tillsätter lite logik, framstår som något som kan sammanfattas med ordet dumsnäll. Säkerhetspolitiskt stöttar man ofta diktaturer framför demokratier eftersom man upplever att demokratin representeras av kapitalistiska krafter(oftast USA eller EU). Om valet står mellan kapitalism och diktatur är oftast diktatur valet för vänstern.

Vänsterns känslostyrning syns tydligast i demonstrationer. Med sina många proffsdemonstranter som irrationellt åker från demonstration till demonstration där budskapet inte alltid är det viktigaste. Med slagord som “Nej till allt”, “krossa”, “hata”, “bojkotta demokratier, stöd diktatur och terrorism” osv. Med den obligatoriska svansen som samlar allt hat och missnöje i en skadegörelse och angrepp mot det organiserade samhället som polisen, transportmedel och näringsverksamhet.

Så här känslomässigt visar vänstern ofta vad de "känner", inte så mycket vad det tycker eller vad de är för.

Högerns känslolösa logik

Ju längre till höger i politiken desto mer styrs man av kallsinnig logik där allt mäts i resultat, pengar och prestation. Struktur, ordning och förutsägbarhet blir skelettet till det sterila samhällsbygget. Jimmie Åkessons bedömning av och fixering vid vad invandringen kostar är ett typsikt exempel.

Vid demonstrationer är den yttersta högern, till skillnad från vänstern, välorganiserade med liknande kläder, raka led och en känslolösa blickar.

Extremhögern har ofta logiska och känslolösa lösningar på allt som de upplever som ett problem.

Den sunda medelvägen

Det sunda alternativet är en medelväg där logiken och känslorna samspelar för att skapa ett stabilt och omvårdande samhälle. Där tar man ansvar för faktiska omständigheter på ett mänsklig sätt.

Ett sådant samhälle styrs inte av den högern eller vänstern som jag beskrivit ovan. Däremot finns de med som en palett och dynamik som gör politiken levande och mänsklig. Det är ju precis det som gör politik och demokrati så fantastisk, att den representerar oss alla. Men liksom i sunda relationer är det viktigt att de inblandade har en balans mellan sina känslor och sin logik.

- – - – - – - – -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om extremvänstern, extremhögern, känslor

Högerextrema partier växer sig allt starkare i Europa. Deras starkaste triumfkort är att de lovar sina väljare att bekämpa ”islamiseringen”. Men vad består egentligen ”hotet från islam” av? Och vilket hot utgör islamofobin gentemot muslimerna och demokratin?

Idag finns mellan 300 och 400 tusen människor i Sverige som kommer från muslimska länder. Många praktiserar inte islam mer än vad kristna praktiserar kristendomen. De identifierar sig också med en religion och en kultur genom högtider(t.ex. julafton och ramadan) och ritualer(t.ex. äta julskina och fasta).

Men när islam blir en politisk ambition att förändra lagar och normer efter Koranen blir islam till islamism. Religionen är inte längre en privat angelägenhet eller något begränsat till församlingen. Moderata islamister vill få till stånd denna förändring med demokratiska medel, medan extremistiska islamister förespråkar våld.

Islamofobin

I takt med att arbetslösheten ökar, tryggheten rubbas och omvärlden förändras i allt snabbare takt så intensifieras också jakten på syndabockar. Muslimerna har idag delvis tagit över den rollen från judarna.

Idag är Moskén på Södermalm i Stockholm ett naturligt inslag.

Media och myndigheter gör sitt bästa för att motverka islamofobin. Men istället förstärker man ofta bilden av ”samhället mot muslimerna” genom att tysta ner den berättigade kritiken mot det odemokratiska i islamismen, samtidigt som man låter moderata islamister blir representanter för alla svenska muslimer (“Slaget om muslimerna” – Dokument inifrån, SVT).

Medan de etablerade partierna tävlar om att förklara för vissa väljare att de kommer behandla deras oro som pesten växer islamofobiska partier som Sverigedemokraterna.

Värderingar istället för religioner

Istället för att ställa grupper emot varandra tycker jag, och andra liberaler med mig, att vi mer borde samlas kring värderingar. Om man är liberal behöver man inte använda etiketter som antirasist, feminist, demokrat osv. Det ingår liksom i själva begreppet.

När islamofoben säger:

”Vi accepterar inte muslimerna därför att deras beteende inte är förenligt med det samhälle vi vill ha.”

…skulle en liberal säga:

”Vi accepterar inte det här beteendet därför att det inte är förenligt med människans rätt till frihet och alla människors lika värde.”

Då kan man samtidigt kritisera de delar i islam som talar mot dessa värderingar samtidigt man inte accepterar att muslimer behandlas som en grupp som får stå till svars för individers agerande i islams namn.

”Alla islamofober är islamkritiska, men alla islamkritiker är inte islamofober”

- Dilsa Demirbag-Sten, liberal debattör

Tycker du att all kritik mot islam och dess påverkan på samhället är förtäckt islamofobi och rasism? Eller tycker du att vi gemensamt kan diskutera värderingar i samhället, oavsett om en viss religion redan anser sig ha svaret på en frågeställning? Skriv gärna vad du tycker nedan.

- – - – - – - – -

Få ett e-post varje söndag med senaste inlägget.

Läs även vad andra skrivit om islam, islamofobi, liberal, sverigedemokratierna, värderingar, Dilsa Demirbag-Sten

Inför valupptakten tävlar de konventionella partierna om vem som kan ta längst avstånd från Sverigedemokraterna. Men är det en lyckosam taktik om man vill minska främlingsfientlighets spridning i samhället?

År 2010 kommer de uttalade främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna (SD) att sitta i Sveriges Riksdag. Det har varit min bedömning de senaste åren och jag har inte blivit mindre övertygad med tiden. Trenden är tydlig. SD har inte backat i ett val de senaste 20 åren och alla aktuella väljarundersökningar visar att de ligger över 4%-spärren för att komma in i riksdagen.

Ett typiskt klistermärke från Sverigedemokraterna innan man renoverade fasaden.

De traditionella partierna har hittills försökt två taktiker för att hålla SD utanför politiken. Först försökte man tysta ner dem genom att stänga dem ute från debatter och politiskt samarbete. Just nu försöker man konfrontera dem via offensiv debatt. Men vem är det man stänger ute… egentligen?

Låt oss göra en jämförelse. En lyckad taktik att begränsa det kriminella MC-gänget Hells Angels handlingsutrymme har varit att samarbete mellan olika myndigheter, kommuner och företag. Man har bl.a. lyckats komma åt oförtjänta bidrag samt stänga dem ute från lokaler.

Men SD är inte en enskild organisation med en sluten gruppering av främlingsfientliga personer. De består av Lennart Pettersson från fabriksgolvet i Gnesta, undersköterska Ulla Jonsson från Lasarettet i Helsingborg och Oskar Svensson som är arbetslös. Tillsammans med 10.000-tals andra röstberättigade i Sverige väljer de att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det är Lennart, Ulla och Oskar som partierna borde försöka övertyga, inte SD’s partiledare Jimmie Åkesson.

Låt oss tala klarspråk. Det är inte de “vassaste knivarna i lådan” som röstar på SD. De har sällan en utbildning över gymnasiet, de ser omvärlden genom kvällstidningarna och känner sig allmänt missnöjda över vad livet har givit dem.

En erfarenhet jag har, inte minst när jag studerar konflikten i mellanöstern, är att ju mindre man vet, desto starkare åsikter har man. Man saknar kunskapen att problematisera och nyansera.

Faktum är att;

…om du blir personrånad i Stockholm City är oddsen stor att det är av ett gäng unga män med utländsk bakgrund från Rinkeby, Tensta, Alby eller liknande.
MEN, om du träffar en ung man från dessa område med utländsk bakgrund är risken försvinnande liten att han är en personrånare.

…om det sker ett terrordåd med avsikt att ha ihjäl så många oskyldiga civila som möjligt är oddsen mycket stor att det skett med islamistiska förtecken.
MEN, om du träffar en muslim är risken obetydligt liten att han eller hon är en terrorist eller ens sympatiserar med dem.

Om man som Lennart, Ulla och Oskar inte klarar av att se hela bilden p.g.a. begränsade kunskaper så är det där politikerna borde lägga sin energi.

Istället för att säga:

Nej, det stämmer inte att invandrargäng drar runt på stan och rånar hårt arbetande svenskar som försöker göra rätt för sig. Tig och rösta på oss så ska vi sänka/höja skatterna och satsa mer på vård, skola och omsorg.

Det stämmer inte heller att muslimer är mer annorlunda än andra. Vilka terroristattacker?

…borde man kanske säga:

Ja, det stämmer att det är ett problem att unga män, som p.g.a. av segregation är av utländsk härkomst och bor i förorten, rånar oskyldiga i Stockholm. Vi förstår att detta oroar dig och vi har för avsikt att lösa det så här…

Vi delar också din oro över att islamistiska extremister är ett hot mot den demokratiska världen. Vi har noterat att det sprängs tåg i Spanien, bussar i London och skyskrapor i USA samt att de sker med islamistiska motiv. Detta ska vi bekämpa så här…

Men vi kommer aldrig att flytta oss en millimeter i våra värderingar om att islam är en religion bland flera med samma värde och som förtjänar samma respekt.

Idag drar en bred och kraftig vind av främlingsfientlighet igenom Europa. Plötsligt har det blivit okej igen att skylla samhälleliga problem på etniska grupper och att förneka förintelsen. Det är viktigare än någonsin för politikerna att välja rätt taktik för begränsa denna spridning.

Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, islam, personrån, mänskliga värdering, politisk debatt